Janne Andersson har själv medverkat som allsvensk tränare under två tidigare konferenser i samband med vinterturnén i Abu Dhabi. Under denna den nyligen avslutade tredje konferensen så är var han också med, men nu på andra sidan, som Förbundskapten för A-landslaget. Ett uppdrag som Janne inte tvekade länge på att åta sig.
– Det är en stor utmaning för mig att ha det är uppdraget. Men så kan man inte tänka. Det är bara att köra på, menar Janne.

Janne säger själv att han kanske blivit mer eftertänksam och filosofisk med åren men menar att man bara kan göra sitt yttersta.
– Var och en tänker fotboll på sitt sätt och gör sina egna val. Bara man vet att man gjort sitt bästa så kan man inte göra så mycket mer.

Det är en ödmjuk förbundskapten som i Abu Dhabi presenterade sin syn på landslagsfotbollen inför sina gamla kollegor. Under förra årets tränarkonferens så ville Janne ogärna presentera hur han vann SM-guld med IFK Norrköping, men med landslaget är det annorlunda.
– Jag är inte den som ville lyfta fram och ”skryta” hur IFK Norrköping vann SM-guld men i den här rollen berättar jag gärna hur vi tänker runt landslaget. Det är spännande att tala inför gamla kollegor, varav några som tidigare varit spelare som jag tränat.

Janne berättar att han inför tillträdet tankade av kunskap från gamla kollegor och nuvarande förbundskaptener. Att han inte har några problem med att lyssna och ta hjälp, bara det blir bra. Janne har ingen prestige på det sättet.
– Men vem som är ansvarig och bestämmer, det är en annan sak, menar han.

Landslagsuppdraget har börjat bra för Sverige och såväl ledning som spelare har fått positiv kritik i media. Trots det så ligger förlusten mot Frankrike i Paris i november kvar och pyr.
– Jag är extremt besviken vi inte fick poäng mot Frankrike, det tycker jag vi var värda. Den matchen spelades den 11 november. Nästa gång vi spelar tävlingsmatch och man får chansen till revansch är den 25 mars. Det är jäkligt irriterande.

De få matcherna och utebliven möjlighet till snabb revansch till trots så saknar Janne just nu inte att vara klubblagstränare.
– Jag gjorde 496 allsvenska matcher som tränare. 19 säsonger. Det är kul att ta sig an något nytt. Att stå på träningsplanen varje dag är inget jag just nu saknar.

Hur är det då att stå inför sina tidigare allsvenska tränarkollegor som förbundskapten, inte konstigt?
– Nej, det är inte konstigt längre. Jag har vant mig efter ett halvår. Det känns jätteroligt. Jag har varit med två år som allsvensk tränare. Jag har följt tidigare landslagspresentationer och inspirerats mig mycket. Det är kul att vara med och inse vikten av detta samspel med klubblagstränarna. Det är samsyn och dialog. Alla hejar på sitt lag men finns prestigelöshet. Det finns en ödmjukhet och god kollegialitet som jag gillar.

Janne menar att den allsvenska tränarkonferensen ger bra utbyte i form av nya idéer tränare emellan. En del förkastar man, en del spinner man vidare på.

– Jag tänkte aldrig på att bli förbundskapten förut, det var lite abstrakt. Däremot anammade jag delar av det i min träning, bra idéer jag fick vid tidigare utbyte. Det rör om i en, den här typen av konferens. Som förbundskapten får, jag vid klubbesök, ta del av klubbarnas verksamhet och nu bjuder jag tillbaka.

Hur fungerar samarbetet med de allsvenska tränarna? Du känner dem ju bra.
– Det har blivit en närhet och det tycker jag är bra. Vi har en bra dialog och det är fruktsamt. Kanske har jag en fördel att jag varit en i det allsvenska gänget, att jag känner folk. Nu när jag tog ut spelare till den här truppen så hade jag kontakt med alla tränare pratade om deras spelare om vilka jag kunde ta ut, eller vilka som var skadade eller liknande.

Vad är då skillnaden mellan att träna ett landslag mot för ett klubblag?
– Tiden. Det finns inte tid att repetera på samma sätt som i ett klubblag. Som klubbtränare körde jag lite teori utan jag försökte istället göra så mycket praktiskt på planen som möjligt, men det hinner man inte med som förbundskapten. Slutprodukten är dock densamma. Det gäller att försöka få människor att prestera så som möjligt tillsammans.

Under vinterturnén så förlorade Sverige med 2-1 mot Elfenbenskusten men besegrade Slovakien med 6-0.