Överstelöjtnanten som sadlade om siktar högt med sitt Östersunds FK

Han gjorde en fin militär karriär men slutade som överstelöjtnant redan vid 38 års ålder när han tappade tron på försvarsmaktens idé och förmåga.

Men Daniel Kindberg har varit framgångsrik som ledare och chef i alla möjliga andra sammanhang.

Nu är han bland annat populär ordförande i SEF-nykomlingen Östersunds FK.

Text: Michael Ljungberg, Textbyrån MLT / Foto: Hämtat från www.ostersundsfk.se

Det märks att Daniel Kindberg är van att fatta beslut. Han uttrycker sig tydligt och ytterst vältaligt.

• Vad har du för yrkesutbildning och vad jobbar du med?

– Jag har varit både bonddräng och slaktarlärling. Sedan var jag officer och var överstelöjtnant när jag slutade för åtta år sedan. Jag slutade tro på försvarsmaktens idé och förmåga. I samband med det fick jag erbjudande om att sköta en del fastighetsprojekt. Det tog jag mig an och det göra jag fortfarande. Jag är anställd i PEAB-koncernen.

• Hur har ditt fotbollsliv varit?

– Jag spelade i det som förr var division 3 och division 4. När jag var 38 år la jag av. Sedan har jag tränat olika junior- och damlag.

• När blev du ordförande i Östersunds FK?

– Jag kom in i styrelsen 2005 och blev ordförande 2010.

• Hur är det att ha den rollen?

– Det är stimulerande och intressant ur många olika perspektiv. Jag har alltid haft ledande befattningar som chef och ledare, ända sedan jag var liten pojke, faktiskt, och trivs i den rollen.

• Hur mår ÖFK i dag?

– Vi ler väldigt mycket och har roligt i vår verksamhet. Jag vill beteckna ÖFK som en glad, framåt och utvecklingsfrämjande förening med många kreativa krafter.

• Hur ser strategin för framtiden ut för ÖFK?

– Vi har en vision om att tillhöra svensk elitfotboll och spela europeisk tävlingsfotboll i Östersund. Det är det vi arbetar mot.

• Är det realistiskt, tycker du?

– Ja! Absolut.

• Hur har ÖFK förändrats under de år du har varit med?

– Vi har gjort en fundamental förändring både när det gäller sporten och föreningens identitet. Hösten 2010 åkte vi ur division 1. 2011 vann vi division 2. 2012 vann vi division 1 och gick upp i Superettan. Det har ändrats väldigt mycket i sättet att uppfattas och sättet att dialogisera och arbeta. Vi har tagit fram ett spel, fotbollsmässigt, hur vi vill vara och hur vi vill präglas. Allt vi gör sker med en mening och en tanke.

• Vilka är de viktigaste principerna för dig i ditt arbete som ordförande?

– Det allra viktigaste är att inspirera mina medarbetare. Att så många som möjligt får utlopp för sin kreativitet, känna sig behövd och viktig. Att arbeta hårt är enormt viktigt i en organisation som består av ideella, halvprofessionella och professionella. Föreningar är ju väldigt melerade, med mängder av olika kategorier. Då måste vi tillsammans skapa en miljö som gör att vi jobbar tillsammans åt rätt håll.

• Har du någon roll och uppgift i SEF för närvarande?

– Nej, det har jag inte.

• Hade du velat, och kunnat, tillföra något i SEF-sammanhang?

– Man håller ju på med fotboll och leder saker så det tror jag alldeles säkert kunna göra. Men det är inte upp till mig. Vi är nykomlingar på den här nivån och i SEF så jag har egentligen ingen uppfattning. Fast jag tycker alla utmaningar är spännande.

• Vad tycker du generellt om organisationen SEF och SEF:s styrelse?

– Jag har stött på fantastiskt duktiga människor och är imponerad av det sätt som vi blivit bemötta. Det är proffsiga människor, allt från ordförande och generalsekreterare. Det är roligt och viktigt att man arbetar rätt och med rätt saker.

• Vad ser du, i egenskap av klubbledare, som SEF:s primärt viktigaste uppgift?

– Det är att koordinera föreningarnas intressen. Att få dessa intressen att arbeta mot samma mål. Det tycker jag är det viktigaste.

• Hu mår svensk fotboll generellt, tycker du?

– Vi har en lång väg att vandra både sportsligt och organisatoriskt/marknadsmässigt om vi ska konkurrera på europeisk toppnivå, eller om vi har den ambitionen.

• Har vi förutsättningar för detta?

– Det tycker jag absolut. Vi har stora förutsättningar med den fantastiska folkrörelse som fotbollen utgör. Det är också därför den stora operativa framtidsfrågan, som jag ser det, är hur vi ska inspirera dem mellan fyra och åtta år så att fotbollen blir ett livslångt förhållande för individen. Där ligger den stora utmaningen och är den enskilt största frågan för svensk fotboll i dag. Det är en överlevnadsfråga på såväl kort som lång sikt.

• Är det för stor fixering vid ekonomi i dagens fotboll? Så det överskuggar det sportsliga?

– Nej, det tycker jag inte. Däremot tycker jag att det vi borde fokusera på beträffande ekonomin är framförallt hur vi föreningar ska kunna attrahera marknaden för att få en högre intjäning. Sverige är ett världens rikaste länder och skulle kunna avsätta mer pengar till fotbollen, ja, till idrotten överhuvudtaget. Men vi lever i en tid och en anda där hela folkrörelsen är van att de ideella jobbar in via sin arbetsinsats, korvförsäljning och annat. Så är det uppbyggt. Därför tror jag att företagare proportionerligt inte fattar hur den moderna elitidrotten fungerar. I andra länder har de annan kultur. Det borde vi analysera lite mer.

• Är du en förespråkare för 16 lag i Allsvenskan och Superettan?

– Absolut! Det är en självklarhet. Främst behöver vi det för att fotbollen ska bli bättre, vilket är det viktigaste. Fotbollen blir både bättre och mer intressant av att ha flera elitlag som gör sporten mera spridd. Det vore en dödstöt, på sikt, om man börjar begränsa det till det som småidrotterna har med till exempel tio lag i högsta serien.

Mellanrum
Mellanrum

FAKTA – Daniel Kindberg

Fullständigt namn: Karl Stig Daniel Kindberg.

Född/ort: 6 november 1967/Umeå.

Uppvuxen: Umeå och Nordingrå (”Höga kusten”).

Det gjorde/gör föräldrarna: Mor socionom, far expeditionsledare (”han bor i New Jersey och leder expeditioner till bland annat Nordpolen, Sydpolen och Afrika!”).

Bor: Villa i Östersund.

Familj: Fru Susanne, tre söner, 18, 15 och 10 år.

Husdjur: En tre månaders hundvalp (”en liten kille, korsning mellan King Charles och Chihuahua”).

Fritid: Mycket fotboll (sedan sitter jag i styrelsen i Östersunds Ishockeyklubb, två av mina grabbar spelar där”).

Läser: Gärna och mycket (”främst skönlitteratur och historiska romaner”).

Musiksmak: Ulf Lundell (”ett riktigt fan”).

Favoritträtt: En god köttbit och potatisgratäng (”som hustrun lagar”), med ett glas vin eller en öl.

Favoritskådis: Mickey Rourke.

Ser helst på tv: Nyheter, naturprogram och sport (”jag har alla fotbollskanaler”).

Drömresmål: Brasilien (”kanske blir det fotbolls-VM nästa år”), Nya Zeeland.