Hallå där, Imad Khalili, Helsingborgs IF, som vann skytteligan i Allsvenskan på 15 mål sju för IFK Norrköping, åtta för Helsingborg.

Varför har det stämt så bra med målskyttet i år? Du har ju inte precis gjort dig känd som någon målspottare tidigare…

– Lätt att förklara. För det första har jag fått vara frisk och jag har mått bra. För det andra har jag spelat i anfallet, inte som tidigare: ute på en kant.

Vilket mål minns du bäst – och varför?

– Lätt det också. När jag skrev in mig i historien som den förste som gjorde mål på Tele2 Arena i Stockholm. Norrköping mötte Djurgården, vi vann med 2-1 och jag gjorde 1-0-målet. Djurgårdens Peter Nymann Mikkelsen hade bollen men slarvade, jag snodde den och kunde placera in 1-0 bakom Kenneth Höie.

Du gjorde sju mål på 13 matcher i IFK Norrköping och åtta mål på tio matcher i Helsingborgs IF – var det någon skillnad på sätten du gjorde målen för dina båda lag?

– Egentligen inte. Lite blandad kompott. Något distansskott i Norrköping, någon lobb i Helsingborg -men annars kom de till på ungefär på samma sätt. En hel del med huvudet, faktiskt. Roligt att kunna variera.

Vem är din stora förebild när det gäller målskytte?

– Ingen särskild, det finns ”för många” bra. Men länge var Zidane min störste idol. Av dagens kan jag inte låta bli att nämna Falcao och Ronaldo.

Du var ju länge en inte särskilt målfarlig spelare. På dina 78 allsvenska matcher 20052012 blev det bara nio mål. Minns du ditt allra första allsvenska mål?

– Oh, ja. Den söndagen glömmer jag aldrig. Vi mötte Assyriska hemma på Olympia. September 2005 måste det ha varit. Jag hade hoppat in i 60:e minuten. Då stod det 0-0, men vi hann göra 1-0 innan mitt mål, 2-0, kom i 88:e. Jag fick bollen av Andreas Dahl, trampade på den, dribblade en back, slog en tunnel på nästa och sköt sen förbi Erland Hellström i målet. Ett underbart mål och sen sprang jag jublande glad ut mot hörnflaggan och i rena reflexen drog jag tröjan över huvudet. Ja, du förstår själv: första målet och första varningen inom en minut…

Minns du ditt nästa då?

– Jag gjorde inget mer i Helsingborg den gången, så det måste ha varit i Norrköping. Mot Hammarby? Nej, det var nog mot Ljungskile på Starke Arvid, maj 2008. Vi vann med 2-0 och jag stötte bara en in en boll från Kevin Amuneke. Inget märkvärdigt.

Nu är du tillbaka i din ungdoms stad Helsingborg, bara ett stenkast från Harlyckan där du började som femåring i Högaborgs BK och du har kontrakt till 2016 hur ser framtiden ut?

– Ljus, tycker jag. Letar eget boende och även om vi tränar hårt nu och tar en massa tester, så kommer det sedan en julmånad då vi är helt lediga. Tid för att fixa sådant som boende…

Slutligen: Hur klarar sig Helsingborgs IF i Allsvenskan nästa år?

– Säkert bra. Vi hade en mörk höst. Det ska inte upprepas.

 

Text: Lasse Sandlin, Kraftfull Kommunikation / Foto: Bildbyrån