SEF aktiv part när idrotten mobiliserar

Idrotten mobiliserar och Svensk Elitfotboll är en aktiv part i den aktionen. Bo Svenssons olyckliga utredning fungerade som ett startskott för samling av den svenska idrotten. När alla berörda parter, kring det som kallats ”idrottsrelaterat våld”, som i två års tid arbetat intensivt tillsammans med regeringens egna företrädare för att finna varaktiga lösningar på ett problem som går långt utanför idrottsrörelsen, upptäcker att hela resultatet parkeras som en hyllvärmare, då förstår man allvaret i situationen.

Kanske blir Bo Svenssons utredning ändå ett ”steg i rätt riktning”?

När nu de olika remissvaren börjar droppa in förstår alla vår initiala reaktion. På punkt efter punkt demonteras argumenten för att ta ut poliskostnader för oroligheter som inte sker på arenorna. Det innebär att även direktiven som getts till utredaren demoleras. Äntligen kommer kärnfrågan upp till diskussion. Vilken är polisens roll i en demokrati och vem är det som skall stå för ordning och reda på offentliga platser?

I Sverige vill vi inte ha privata aktörer som själva skall fixa säkerheten i samhället på sitt eget sätt och vi vill inte att det bara skall vara de som har råd som skall kunna arrangera aktiviteter som engagerar medborgarna. Det gäller naturligtvis alla olika former av arrangemang från konserter och fria teaterföreställningar till motionslopp, hästtävlingar och fotbollsmatcher. Stora delar av de ideella rörelsernas verksamhet finansieras dessutom av den här typen av arrangemang. Skall de inte kunna göra det i framtiden?

Stora delar av ”den svenska modellen” bygger på frivilliga insatser och engagemang från individer som tar egna initiativ för att uppnå förbättringar i vardagen och skapa meningsfull sysselsättning och fritid för medborgarna. Idrottsrörelsen är ett typiskt exempel på organisation som vuxit ur individuella initiativ till gemensamma aktiviteter i samverkan och den professionella delen av idrotten har dessutom utvecklats till högklassig underhållning som engagerar. Våra undersökningar visar att bara fotbollen har 4,5 miljoner intresserade svenskar.

Sedan något decennium har vår del av elitidrotten utsatts för kidnappningsförsök av enskilda individer och grupperingar som velat göra vår idrott till sin arena för att uppnå andra syften än att engagera och underhålla barnfamiljer, kvinnor och män i alla åldrar och ge alla de ungdomar som vill skapa en yrkeskarriär av sitt fotbollsintresse möjligheter att synas i en framgångsrik liga som ger dem chansen att komma ut i världen.

Det är fullkomligt självklart att vi som arrangörer skall se till att våra arrangemang sker på ändamålsenliga och attraktiva arenor med full säkerhet för våra besökare. Vi och våra klubbar har arbetat hårt med detta under flera år. Jämfört med tidigare år har vi nått långt men har en del kvar att uppnå. Tillsammans med våra fans kan vi ta den här uppgiften i mål inom de närmaste åren men vi måste samla resurserna effektivt och samverka över alla gränser. Därför blev vi så glada när Björn Erikssons utredning lades fram. Äntligen togs ett samlat grepp på problematiken.

Vi skall givetvis svara för ordning och reda på våra evenemang och det är vår uppgift att kombinera tydliga och rättvisa sportsliga regler med möjligheterna att skapa spännande underhållning. Lyckas vi med detta kan vi stå modell för landets sportintresserade ungdom.

Men vi kan inte ta ansvar för ordning och reda på allmän plats. Och vi skall inte göra det heller. Vi skall inte vara inblandade i myndighetsutövning eller i aktiviteter där våld förekommer. Det är inte vår uppgift.

Är det inte därför vi har beslutat i att vi skall ha en polis som finansieras över skattsedeln?

Riksidrottsförbundet, fotbollen och ishockeyn har tillsammans med alla våra 32 medlemsföreningar lämnat in remissvar på Bo Svenssons utredning som är helt eniga i att utredningen bör avvisas i sin helhet.

Konkurrensverket säger att alla arrangörer av likvärdiga evenemang skall behandlas lika, oberoende av associationsform. Det är precis det som AIK har fört fram tidigare och kritiserats för. Dessutom tyder Konkurrensverkets remissvar på att detta måste gälla även andra arrangörer än idrotten så det är kanske dags att alla andra ideella organisationer ser om sitt hus och gör idrotten sällskap i mobiliseringen. Det är val 2014.

Liknande budskap kommer i remissvaren från Kammarrätten och Stadskontoret.

Det är kanske tid för juristerna på berörda departement, ”spinndoktorer” och partistrateger att tänka till innan den här frågan spinner dem ur händerna. Och den engagerar idrotten i hela Sverige, inte bara i storstäderna. Om vi summerar antalet följare på Facebook hos våra storstadsklubbar kommer vi snabbt upp i några hundra tusen. Så även om frågan huvudsakligen vore en storstadsfråga bör den vara intressant 2014.

Vårt budskap är följande:

– Låt oss samverka för att en gång för alla vända trenden och gemensamt se till att tar bort den svulst det innebär med våld i samband med stora arrangemang. Låt den vanliga besökaren vinna slaget mot sabotörerna.

– Om nu rikspolisen har rätt att det är 619 identifierade individer som står för merparten av problemen så låt oss koncentrera våra gemensamma insatser på att ta hand om dem och förhoppningsvis vända deras beteende till något mer konstruktivt. De skall åtminstone inte få kidnappa idrottens evenemang för sina egna syften.

– Vi är beredda att gå långt för att ta vår del i ansvaret men vi måste ha myndigheter och politiker på vår sida för att klara av det. Sannolikt är behovet av samverkan och stöd det samma för alla inblandade parter så låt oss lägga undan prestige och taktik för att uppnå gemensamma resultat till gagn för alla.