Märkesmannen om sitt livs matcher

John Hedin, IF Elfsborgs målvakts­legend, svarar på frågan innan den ställts, anar av gammal vana att den kommer.

– Jo, jag har nu 14.642 klubbmärken, från alla tidigare och nuvarande RF-föreningar, i min samling.
Nu var det emellertid inte bara Johns märkessamling, som tog sin början år 1961 när han debuterade i Strömsnäsbruks IF mot Gnosjö IF, som vårt samtal skulle handla om.
Men det går inte att lämna hans dagliga hobbysyssla åt sidan, så därför är det bäst att först som sist nämna den uppgift som han sedan länge är rikskbekant för.
Men när jag för en tid sedan hörde John med emfas och självironi berätta om sina två viktigaste matchdata, så fanns det anledning att berätta om dessa.
Vi kan tala om hans livs match i två vitt skilda ”grenar”.
John Hedin kostade 17.900 kronor för att bli fri från Strömsnäsbruk i dåvarande division 3 – en Elfsborgsvän betalade. Han spelade sedan 345 matcher för knallarna, varav 176 i allsvenskan 1965-1976.
– Jag hade flera klubbar att välja på. Jag valde Elfsborg, som hade smålänningar på många platser i laget, säger han, för att sedan komma in på dagen den 27 oktober 1968:
– Det var många om budet, när det gällde det allsvenska guldet. Malmö FF, som vi hade på bortaplan, var storfavorit.
För att göra en lång historia kort, matchen på Malmö Stadion slutade 0–0. MFF missade guldet, som vanns av nykomlingen Östers IF – med ett futtigt måls marginal.
Många undrade varför Elfsborg spelade som om det gällde livet, laget hade ingen medalj att sikta på.
Så här berättar John Hedin, 39 år senare:
– Vi såg Tore Brodd i Fotbollförbundet komma till stadion med von Rosens pokal i en kartong, glatt samspråkande med Eric Persson, hövdingen.
”Jaså, sa vår lagkapten Boris Målberg, dom tror att saken är klar. Nu ska vi ut och kriga, killar. En plats i Tipscupen kan kanske vara något att kämpa för.”
Skrivaren av dessa rader var på plats i Malmö nämnda dag. Att boråsarna stred hårt över lag var solklart. Men bäst på plan – i sitt livs match – var John Hedin. Han fick verkligen göra skäl för epitetet ”utrusningarnas mästare”.
Så här säger John i dag om sin insats:
– Ärligt talat, så var flera av mina räddningar inte fenomenala. MFF-arna sköt okoncentrerat i sin nervositet. De sköt ofta rakt på mig. De gjorde mig till matchens lirare. Någon tipscup kom vi dock inte till. Men som smålänning värmde givetvis beskedet om Östers guld.
Vi lägger Johns fortsatta fotbollsaktivi­teter åt sidan och ger oss in på hans andra ”livs match”, den som dateras, om man så vill, till den 9 oktober 1980.
– Det hade gått alldeles för långt med min alkoholkonsumtion. Jag hade förlorat min familj. Jag anmälde mig som medlem i sällskapet Länkarna.
John har under senare år hållit många uppmuntrande föredrag kring sin ”gamla” situation och ”transporten” in i sitt nya liv.
– Det dröjde alltför länge innan jag förstod och erkände att jag var och är en människa som inte tål alkoholhaltiga drycker. Jag har sannerligen fått lära mig att spriten inte bara är en glädjespridare. Den skapar också på sina håll ofatbara tragedier.
John berättar att han liksom aldrig spårade ur helt och hållet rent socialt, att han aldrig var full.
– Nej, jag fanns alltid på jobbet. Men jag hade helvetiska ångernätter i min ensamhet, skuldkänslor också för den delen.
John Hedin vägrar att ge idrotten skulden till den olycka som han befann sig i.
– Visst fick jag ”aktivitetsproblem” när det allsvenska spelet var över, och visst träffade jag goda vänner som bjöd. Men inte för en sekund kan jag eller vill jag skylla på andra. Det var – klockrent – min egen svaga karaktär som inte höll för att motstå spriten.
John Hedin, som blev otroligt populär under sin allsvenska målvaktstid i Elfsborg, känner ingen tveksamhet när det gäller att berätta om de svåra åren.
– Jag är ju ganska välkänd på den ort där jag bor och där jag haft så många lyckliga år. Om jag kan träda fram och berätta om mina problem och ge en väg till lösning, så hjälper jag kanske någon.

Stig Hagberg