Ständig kamp mot huliganer
Någon gång skulle jag helst vilja slippa skriva om huliganer. Men tyvärr påminns man ständigt och jämnt. Aktuella nu är både våra egna allsvenskar och det som hände kring landslaget i Köpenhamn. Ja, även det som inträffade vid ett par tillfällen när förbundet arrangerade landskamper med Brasilien på Råsunda är oroväckande. Dessvärre har huliganismen närmast eskalerat.
HULIGANISMEN tar sig dessutom olika uttryck. Jag minns upptaktsträffen i våras med alla SEF-lagen, domare, förbund och flera hundra journalister. Med flera. Då varnade jag för den här säsongen. Det förelåg ett antal signaler om att något skulle ske, men att det kanske skulle ta sig andra former, något vi självfallet ska vara beredda på hela tiden. Jag skulle i sammanhanget vilja sammanfatta med att det jobbas väldigt hårt ute i föreningarna. Men vi får aldrig ge tappt. Vi måste hela tiden markera att vi tar avstånd från alla former av sådant här. Vi accepterar det inte. Huliganerna ska bort från våra arenor.
VI ÄR VÄLDIGT MÅNGA som arbetar med det här. Riksidrottsförbundet, Svenska Fotbollförbundet, klubbarna, arenaägare, polisen och i vissa fall andra myndigheter som till exempel brandkår och livräddning. Man kan självklart ha synpunkter på vad vi gör mellan oss. Det viktiga är att vi får till stånd en samling mot våldet. Där vi alla förklarar att, även om vi har olika arbetsuppgifter i det här, så måste vi inta en gemensam hållning.
JAG HAR FÖRESLAGIT för idrottsministern, Lena Adelsohn Liljeroth, att hon ska ta upp det och proklamera en nationell samling mot våldet och att alla inblandade samtidigt avgör vilket ansvar var och en har. Samt hur alla olika instanser kan samverka. Bara inom fotbollen självt har vi många grupper som arbetar med det här. När det gäller till exempel tävlingsbestämmelserna är det väsentligt att understryka att vi har väldigt klara regler för vad klubbarna skall göra. Om klubbarna inte gör det ska det också vara kännbara straff. Det måste vi se över. Vi håller på och tittar på det. Det kommer att behandlas på olika sätt inom förbundets ram.
I DAG STRAFFAS OCKSÅ klubbarna för huliganernas brott. Något underligt, kan tyckas, eftersom huliganerna inte bryr sig om ifall klubben skadas. Men nu börjar det höras röster i frågan om att kunna straffa huliganerna. Sedan två år tillbaka har vi fått möjligheter till avstängning. Det är två typer av avstängningar. Antingen stänger arrangören av den eller de som inte sköter sig. Eller så går man till åklagare om det är allvarligare brott. Detta är ett effektivt vapen i många sammanhang som vi måste utnyttja mycket mer. Samtidigt är det egentligen det enda vi har. Därför arbetas det hårt på att få nya lagar. Vi uppfattar också en väldigt välvillig inställning från justitiedepartementet.
JUSTITIEMINISTERN, Beatrice Ask, har också sagt att de arbetar för högtryck för att så fort som möjligt få fram nya lagar som kan anpassas bättre för oss. Till exempel att polisen ska kunna bryta sekretessen och ange för oss vilka förövarna är utanför arenorna. En annan sak är anmälningsplikt för de som är avstängda. Frågan är ju i och för sig tvärpolitisk, vilket är positivt. Men idrotts- respektive justitieministern är, som sagt, båda inblandade och mycket aktiva. Jag tycker det är väldigt bra initiativ som de två tagit. De visar engagemang för frågan. Bara det tror jag leder frågan framåt.
VI FÅR ALDRIG GE UPP den här kampen, utan vara kompromisslösa och få fler och fler med oss för att genomföra bestraffningar och få bort sabotörerna från våra arenor. Långsiktigt rör det sig om att ändra värderingar och försöka ta reda varför de här elementen har fotbollen som arena. Redan nu kan vi emellertid konstatera, att vi i dag har 39 personer avstängda via arrangörsrätten. Det totala antalet avstängningar 2006–07 är, i skrivande stund 88.
ÖVERGÅNGEN till den ständigt pågående diskussionen om arenabyggen och säkerhetsaspekterna kring dessa känns oundviklig. De inträffade incidenterna visar tydligt hur allvarligt problemet är när nu nya arenor byggs runt om i landet måste säkerheten sättas i fokus. Elitevenemangsgruppen har sedan 1 april övergått i SEF:s regi. Det är väldigt bra. Men det medför ett stort ansvar. Gruppen har en central betydelse för framtiden. Inte minst genom arbetet med att forma lagarna genom elitmanualen, som är en del av tävlingsbestämmelserna.
