Bara fördelar med 16 lag

Så är vår intresseorganisation, Föreningen Svensk Elitfotboll, redan en bit in på ännu ett verksamhetsår. Som jag sa i en intervju nyligen, mår vi "relativt" bra. Vår långsiktiga målsättning att ta oss långt i de europeiska cupturneringarna känns förvisso fortfarande fjärran - även om Helsingborgs IF:s framgångar i Uefacupen sannerligen är ett ljus i mörkret - men i övrigt känns det verkligen som att vi är på rätt väg. Med tanke på vår helhjärtade satsning på elitungdomarna, det så kallade herrelitprojektet, är arbetet med att uppnå konkurrenskraft på den internationella scenen högprioriterat.

EKONOMIN HAR FÖRBÄTTRATS på ett anmärkningsvärt sätt. Går vi tillbaka till åren kring sekelskiftet är skillnaden markant. Vi har faktiskt tredubblat de summor som går direkt till SEF-klubbarna via tv-avtalet. 2008 finns det till exempel inget lag i allsvenskan som har problem med elitlicensen. Ingenting pekar på att den trenden skulle vända. Något som skänker trygghet i arbetet ute i klubbarna, vilket naturligtvis betyder väldigt mycket.

EN ANNAN HJÄRTEFRÅGA för oss i SEF är att hålla ihop hela den svenska fotbollsrörelsen. Det vill säga Svenska Fotbollförbundet, SEF och distriktsförbunden. Arbetet måste ske hand i hand med tanke på helhetsbilden av svensk fotbolls utveckling. Inte minst respekten för både elit och bredd är viktig, även om givetvis eliten i sin strävan att gå långt i Europa har en annan utgångspunkt. Når vi dit är det ju dessutom något som gynnar all fotboll i landet. Just därför är det glädjande att organisationerna i denna vårt lands största sport verkar vara fullständigt överens i de strävandena.

NÅGOT VI DESSVÄRRE lyckats mindre bra med är arbetet med våra internationella kontakter. Jag hade hoppats kunna utveckla detta betydligt bättre än vad som hittills skett, men tidsbrist har delvis obstruerat de förhoppningarna. Men det ska bli bättre. Det är under alla omständigheter en uttalad målsättning.

NÄR DET GÄLLER den lika oönskade som nödvändiga - och, som det ibland känns, oändliga - huliganfrågan går kampen oförtrutet vidare. Det känns trots allt rätt tillfredsställande att vårt samarbete med SvFF varit, och är, mycket bra. SEF driver jakten på problemlösningar hårt och det är det vi ska göra. Vi vill med frenesi driva frågan på det sätt man med stor framgång gjort i England. Det känns i sammanhanget väldigt roligt att konstatera hur seriöst våra klubbar ser på den här problematiken. Att få lagstiftarna på vår sida är det kanske helt avgörande. Vi har redan nått en bra bit på vägen. Det känns som att vi lyckats åskådliggöra vikten av detta arbete på ett sätt som förhoppningsvis kan sticka hål på denna hemska varböld. I landets tre största städer är SEF-klubbarna ute med förebyggande arbete i skolorna. Något som självfallet är oskattbart.

PENGAR ÄR JU ETT ständigt återkommande ämne i vår bransch. I intervjun jag relaterade till inledningsvis i denna artikel fick jag frågan om det egentligen finns någon gräns där ekonomin går före det sportsliga. Jag svarade i princip att det sportsliga alltid måste gå i första rum. Samtidigt är ju sportsliga framgångar till stor del beroende av en välskött ekonomi och jag ser inget motsatsförhållande i detta. Men självklart, det är ju idrott vi sysslar med. De analyser jag själv gjort visar att det vårt arbete med sponsorer som främst fallerar. Vilket har en klockren förklaring i arenabeståndet i vårt land.

JAG HAR VID ÅTSKILLIGA tillfällen gjort jämförelsen med världsklubben Real Madrid, som ensam omsätter 3,2 miljarder kronor på ett verksamhetsår. Våra 16 allsvenska föreningar omsätter totalt en miljard under samma tidsrymd. Måhända nedslående statistik, men i mer jämförbara sammanhang (Norden) ligger vi visserligen efter när det gäller arenaförsäljning, inklusive souvenirer. Åskådarinkomsterna är i gengäld något större i Sverige och tv-intäkterna i nivå med Norge och Danmark. Men här finns det mycket att arbeta vidare med.

ÅRETS ALLSVENSKA BLIR tidernas första med 16 lag. Jag ser bara fördelar med detta. Behandlar man situationen på ett optimalt sätt öppnas möjligheterna för unga spelare att få spela fler elitmatcher. Dessutom tror jag att betydelsen av att sprida lagen i vår högsta serie mer geografiskt är betydelsefull. I Norge är man för övrigt inne på samma linje.

Beträffande Royal League är jag fortfarande helt övertygad om konceptets förträfflighet. Om bara arenautvecklingen fortsätter i den takt som det verkar ser jag en given framtid för turneringen, i den gamla eller i någon ny form.