Viktigt med centrala avtal

Att göra ett formellt bokslut för året 2008 redan nu känns inte angeläget. Låt mig bara konstatera att vi har stärkt SEF ekonomiskt genom våra centrala avtal, senast ett nytt femårsavtal med Svenska Spel. 2005 var det första år då SEF självt skrev avtal gällande tv-, radio- och andra mediarättigheter, till exempel webb och 3G. Vi har nu följt upp med att göra detsamma med Svenska Spel. Det bör dock här påpekas att även om vi förut hade ordningen att Svenska Fotbollförbundet tecknade alla avtal så skedde fördelningen mellan förbundet och SEF genom förhandlingar och i samförstånd. Det var aldrig så att SvFF självt bestämde om hur mycket pengar som skulle gå till SEF. Utgångspunkten var också en marknadsbedömning.

Även sportsligt har vi, bland annat genom att anställa en sportchef (Stefan Lundin), konsoliderat vår position. Vi har framgångsrikt tagit steg för steg i en konstruktiv riktning. Det har varit väldigt kul att vara med om den biten. I dagens internationella värld måste vi bli mer och mer professionella. Jag tror, som jag många gånger sagt, att en intensiv talangutveckling är den stora möjligheten som svensk fotboll har för att möta en hård omvärld och en alltmer tuff konkurrens. Det är väsentligt för såväl landslags- som klubbfotboll. Det är mot den bakgrunden som vi nu bygger upp en sportslig kompetens centralt i SEF.

När det gäller den vikande publiktrenden är det givetvis allvarligt. I synnerhet som vi har bedrivit ett synnerligen framgångsrikt arbete som lett till närmast häpnadsväckande ökningar av publiksiffrorna med åtföljande medial exponering. Nu är det ju så att som med allting annat så går det upp eller ner. Ishockeyn, för att ta ett exempel, har ju inte heller så lysande siffror.

Orsakerna till nedgången måste självklart analyseras noga. Publiken kommer för att den vill se stora stjärnor spela fotboll. Derbyna är också viktiga. Det är otroligt viktigt att vi tar tag i den här ”publikproblematiken” direkt. Framförallt ute i de enskilda klubbarna.
Nästa år har vi fyra lag från Stockholm, fyra från Göteborg och tre från Skåne i allsvenskan. Det är naturligtvis en väldig koncentration till storstäderna med omnejd. Man kan egentligen bara konstatera att det är de bästa lagen som går upp. Någon annan kommentar kan man, ur ett sportsligt perspektiv, faktiskt inte ha om det. Även om meningen med 16 lag var att fotbollen på högsta nivå skulle spridas mer i landet. Inte minst för att stimulera utvecklingen av talangerna. Det måste dock understrykas att försöket med 16 lag först kan utvärderas efter ett antal år.

Det har nämnts i media att röster höjts för att SEF ska driva allsvenskan helt och hållet. I vanlig ordning måste man se till vilka för- respektive nackdelarna skulle vara. Det är oklart vad ett självständigt SEF skulle kunna göra som vi inte redan gör. Det är grundfrågan. Jag är ärligt talat inte klar över detta och vill därför inte yttra mig mer om detta i nuläget. Det åligger väl snarast förslagsställaren att göra ett gediget hemarbete samt peka på och argumentera för de fördelar som kan vinnas. Jag förmodar att den utredningen redan finns sett mot bakgrund av de påståenden som gjorts i tidningarna.

Mina främsta prioriteringar när jag tillträdde som ordförande i SEF var de centrala tv-avtalen och avtalet med Svenska Spel. Mina ambitioner främst när det gällde tv-avtalen var att vi skulle komma upp i nivå med våra nordiska grannar i Norge och Danmark. Och det har vi gjort. De har dock redan nu tecknat nya avtal för tiden efter 2009/2010. Så utmaningen fortsätter.

Ett annat av målen var att göra SEF mer och mer självständigt. Det har vi stegvis gjort. Vi har genomfört ett antal saker, inte minst ungdomselitsatsningen som jag tror är otroligt viktig för svensk fotboll. Och vi har således numera egna tv- och medieavtal, radioavtal, avtal med Svenska Spel och inte som tidigare indirekta avtal genom SvFF.