Mångsysslaren skulle rädda sin förenings ekonomi – men blev kvar

Lars-Eric Nilsson låter lite som Johnny Cash när SEF-Aktuellt går ”På djupet” med honom. Men Falkenbergs FF:s ordförande sedan 1991 är inte hes på grund av att han sjungit för många countrylåtar utan för att han kramat sina älskade barnbarn trots att de är förkylda.
– Det är det värt, säger kärleksfullt mångsysslaren Lars-Eric, som är inne på sitt andra år som styrelseledamot i SEF.

Han har drivit ett antal företag och jobbat i bryggeribranschen, pysslat med livsmedel, musik, hotell- och restaurangbranschen med mera. Men det är fotbollen som hjärtat klappat mest för. Lars-Eric är till exempel med på FFF:s alla träningar och nästan alla matcher både hemma och borta.
– Jag får aldrig nog av doften av liniment, säger han.
De aktiva meriterna är emellertid blygsamma.
– Jag har spelat fotboll och bordtennis på ungdomsnivå. Lite tennis också. Men jag började jobba väldigt tidigt och slutade med idrotten när jag var i 16-årsåldern. Då skulle jag börja studera på ett handelsinstitut i Göteborg. En tvåårig utbildning som betalades av det företag jag var anställd av.

• Hur, när och varför blev du idrottsledare?
– Som väldigt ung satt jag i styrelsen i Falkenbergs Bordtennisklubb. Sedan spelade min son mycket tennis i Falkenbergs TK och jag kom in i styrelsen där. Därefter hade jag inga uppdrag. Det var under den perioden jag pendlade till Stockholm och Borås (se faktarutan, artikelförfattarens anmärkning). Jag hade flera företag och hade ingen möjlighet att engagera mig i idrotten.
– I bryggerinäringen fick jag en fantastiskt fin utbildning av Falcon där jag var på varenda avdelning och slutade som marknadschef.
– Sedan drev jag bland annat ett bolag som hette Montax under en hel del år. Vi köpte rättigheter och producerade skivor som såldes på bensinmackar och i butiker. Då jobbade jag en hel del med Bert Karlsson, Frituna i Stockholm, EMI med flera. Det bolaget sålde jag 1991 och det har blivit uppsplittrat i mindre bolag. Jag hade även Skrea Camping i 20 år. Med mera.
– Hur som helst, när jag sålde Montax var Falkenbergs Fotbollsförening i en väldigt stor kris. FFF hade ett kapitalunderskott på 2,4 miljoner inom loppet av ett och ett halvt år. Då kom en av de stora fordringsägarna till mig och frågade om jag kunde hoppa in och rätta till det eftersom jag hade den kunskapen. Det gjorde jag och gick in som ordförande. Vi fick ett kommunalt borgenslån omedelbart, vilket aldrig skulle ha skett annars. De kände ju mig som egen företagare inom turistnäringen och så vidare.
– Tanken var att jag skulle vara kvar i två år. Men FFF var på rätt väg och det kändes lika rätt att stanna kvar. Min fru gav sin tillåtelse och på den vägen är det, säger Lars-Eric, som fortfarande har kvar en del verksamheter.
Men det mesta krutet lägger han – ideellt – på fotbollen. Och numera således även på SEF.

• Hur har fotbollen förändrats under de år du har varit med?
– Mycket. För vår del i alla fall. Falkenberg är ju en liten stad med väldigt många klubbar. Det är ju som i Skåne, Blekinge och Halland i stort. När jag kom in i bilden gällde det att knyta samman dem. Det går inte att spreta åt alla håll.
– 1992 satte vi målsättningen att försöka göra det här riktigt från grunden. Det vill säga att bygga på egna led och samarbeta med klubbarna runt om. Men det tog mig många år att få gehör. Det var ett antal föreningar som satte taggarna utåt. ”FFF skulle bara komma dit och hämta spelare”, lät det ungefär.
– När vi gick upp i Superettan 2002 startade vi Tipselitverksamheten. Då kunde vi för första gången anställa en ansvarig på heltid. Det innebar att vi kunde ta hand om många talanger, Viktor Elm för att nämna någon. Nu börjar vi på allvar kunna se resultatet av arbetet.

• Vad har ni i Falkenbergs FF för målsättning på sikt?
– Vi ska försöka hålla ett elitlag ungefär där vi ligger nu och hålla oss kvar där. Det passar en liten förening som vår, tillsamman med de omkringliggande lagen. Därför vore det bra om vi kunde få upp ytterligare något lag lite högre upp i seriesystemet. Så att glappet inte är så stort som nu. Då kan vi på ett bättre sätt släppa spelare mellan oss i närområdet.
– Sedan ska vi ha bredden och hålla den sociala delen i vår ungdomsverksamhet och på damsidan, där A-laget gick upp till division 1. Dessa delar är vi mycket måna om, liksom att bokstavligen alla hjälper till ideellt. Vi har 75 till 80 personer som arbetar under matcherna. Kiosken sköter till exempel just damlaget. Det blir en styrka av det.

• Vad anser du dig kunna tillföra i SEF-sammanhang?
– En hel del, med en så stor och bred kunskapsgrund. Inte minst då jag dessutom ser på verksamheten ur den lilla klubbens perspektiv.

• Vad tycker du generellt om organisationen SEF och SEF:s styrelse?
– Nu är det mitt andra år så jag har väl än så länge mest suttit och lärt mig hur det fungerar. Jag tycker det verkar ha satt sig efter ordförandebytet och jag tror det kommer att bli riktigt bra på sikt. Jag sitter ännu inte i någon kommitté, men får jag frågan kommer jag att acceptera.

• Vad ser du som SEF:s primärt viktigaste uppgift?
– Att hålla ihop Superettan och Allsvenskan. Klubbarna har så mycket att ge varandra åt båda hållen. Jag tror inte minst ur den aspekten det är bra att SEF har anställt Stefan Lundin som sportchef.
– Sedan är det ekonomin. Alla måste ge och ta så det inte blir oenighet om hur medlen ska fördelas.

Michael Ljungberg