Yngst har blivit störst
Bo Sören Johansson var vid 26 års ålder Sveriges yngste bankdirektör. Karriären inom bankvärlden har fortsatt uppåt. Nu är 43-årige Bosse, som alla tilltalar Elfsborgs ordförande med, en maktfaktor även inom fotbollen.
Som nyvald ordförande i SEF är Bosse en av Sveriges tyngsta makthavare i landets, och världens för den delen, ojämförligt största sport.
– Egentligen är det rätt okomplicerat. Vi är en intresseorganisation för elitfotbollen på herrsidan i Sverige, och har varit det i 81 år. SEF-styrelsen är dock inte som en vanlig styrelse. Vi är satta för att ta tillvara de 32 klubbarnas konsoliderande intressen. Vad som gör det extra intressant är att vi trots gemensamma intressen befinner vi oss i en ständig konkurrenssituation. där vi konkurrerar med varandra. Det är lite spännande. Men bara man ser det kan man säkert hantera det på ett bra sätt.
Sett till yrkeskarriär och verksamhet i fotbollsrörelsen torde Bosse inte ha några större fritidsproblem. Men varannan helg är helig. Då åker Bosse 80 mil norrut till sina älskade döttrar Moa och Linn i Östersund. Han har en lägenhet där uppe som de bor i då han är där.
– Vi talar i telefon varje dag och har en väldigt bra relation. Dessutom kommer de ner till Borås då och då. Bland annat ska de komma till påsk. Moa vill att vi ska påskpynta lägenheten och det är klart att vi ska, säger Bosse med varm kärlek i rösten.
Ja, värmen känns så stark att skrivaren av dessa rader – i och för sig så gråtmild att jag tvingas blunda och hålla för öronen när de visar tjuren Ferdinand på tv – får en klump i halsen och grumliga ögon.
Vi byter därför snabbt ämne.
• Vad har du för bakgrund?
– När det gäller idrott tävlade jag i utförsåkning när jag var yngre. Med blandad framgång. På somrarna var det motocross som gällde för mig under 15 års tid. Från jag var tolv till 27. Där var jag väl hyggligt framgångsrik och tillhörde den svenska junioreliten i mitten av 1980-talet. Jag tävlade väldigt hängivet. Fotboll har jag aldrig spelat mer än på skoj med kompisgäng och så där. Min bakgrund inom fotbollen är supporterns.
– När jag höll på med motocross blev jag skadad en hel del. Samma vecka som jag skulle rycka in i lumpen bröt jag benet och ombads komma tillbaka om ett år. Då åkte jag över till USA, började läsa nationalekonomi och blev fascinerad av ämnet. Efter lumpen började jag läsa i Uppsala och utbildade mig till civilekonom. Det var mellan 1986 och -90. Därefter flyttade jag hem till Sveg och började arbeta på Sparbanken, där jag blev chef för Härjedalen 1991, efter bara ett och ett halvt år, faktiskt.
• Då var du inte gammal!
– Nej, 26 år (skratt). Jag var den yngste bankdirektören i Sverige och det skrevs en del, minns jag.
På den ”bankvägen” är det. Efter turer via Stockholm (med dåvarande hustrun), där det blev mycket fotbollstittande på Söderstadion, Stockholms stadion och Råsunda, Östersund (där döttrarna föddes) kom erbjudandet om att bli vd för Swedbank Sjuhärad AB, en fristående bank, i Borås.
– Jag har aldrig haft något svenskt favoritlag i fotboll. Vilket kanske var en fördel när jag flyttade till Borås och ”adopterade” Elfsborg, säger Bosse.
När Bosse flyttade till Borås skrev Borås Tidning ett reportage där hans fotbollsintresse tydligt framkom. Redan första veckan på jobbet, hösten 2002, kom Elfsborgs marknadschef med en tröja där det stod Johansson på ryggen och hade bankens märke på bröstet.
– Det var väldigt trevligt och ett utmärkt sätt att så att säga komma in i en stad. Samma höst hade man bestämt sig för att bygga en ny arena och starta Borås Arena AB, ett helägt dotterbolag till Elfsborg. Jag fick omedelbart en förfrågan om jag kunde tänka mig att gå in i den nybildade styrelsen för detta, säger Bosse.
Som gärna åtog sig uppdraget och därmed också snabbt lärde känna styrelsemedlemmarna i Elfsborg.
– Jag lärde känna klubben väldigt snabbt. Ett år senare tackade jag ja till att komma in i huvudstyrelsen. Ytterligare ett år senare fick jag frågan om jag ville bli ordförande och tackade ja till detta, berättar Bosse.
Det gick med andra ord fort. Bosse hade bara bott i Borås drygt sex år, där han säger sig trivas väldigt bra.
– Som den fotbollsnörd jag är så känns det som att jag hittat rätt i livet, säger Bosse och inkluderar givetvis ordförandeskapet i SEF i det konstaterandet.
• Vad är, primärt, SEF:s viktigaste uppgifter?
– Tveklöst ekonomi- och kommersiella frågor. Tittar man på de norska klubbarna i deras högsta serie snittar deras omsättning tolv miljoner euro per år. En allsvensk klubb snittar sex miljoner euro. Det vill säga hälften! Inte undra på att vi har svårt att hävda oss i Europa. De danska klubbarnas bokslut från 2008 har vi inte sett ännu. Men jag är säker på att de ligger väl i paritet med Norge. Om inte högre.
– Dessutom har danskarna sina speciella skatteregler (som gynnar klubbarna, författarens anmärkning). De säljer även massor av korv och öl på arenorna, som gör att de tjänar nästan lika mycket per åskådare på kringförsäljning som på biljettintäkterna.
– Vi tjänar kanske 150 spänn per biljett och säljer för runt 20 inne på arenorna. Vi ligger efter på punkt efter punkt. Det är något vi måste ta på största allvar.
• Varför har det blivit så?
– Det finns olika skäl. Ett är den bristande arenautvecklingen som varat i 50 års tid. Men den är ju på gång nu vilket är jätteglädjande.
– Problemet är att den svenska fotbollskulturen har, på gott och ont, utgått från utövaren. Vi har väldigt mycket det i oss i vårt DNA i fotbollsfamiljen, om man kan säga så. Det vill säga att det mesta ska utgå från dem som faktiskt spelar. På bredden är det resonemanget rimligt. Men vi SEF-klubbar, särskilt i Allsvenskan, bör rikta fokus på människorna på läktarna och alla de som tittar på tv.
– Inte minst konstgräsdebatten, och de som är kritiska till konstgräs, har fascinerat mig. Sportbladet gjorde en rundringning i frågan och ringde till spelare och före detta spelare. Vad vi i Allsvenskan sysslar med är för sjutton hakar en upplevelseindustri. Sett ur det perspektivet kan man fråga vad alla de som besöker Borås Arena bryr sig om underlaget.
– Om vi inte ser upp kan det bli för lite kommersiell hållning till vad vi håller på med. Det har varit så i Sverige under decennier och det är effekterna av detta vi ser nu. I detta ligger naturligtvis även arenautvecklingen.
• Publikökningen var monumental under en följd av år. Det senaste året har vi noterat en, på sina håll drastisk, minskning. Hur ska ni vända det?
– Det krävs mycket eftertanke och mycket möda. Jag ska nog passa mig för att göra en allt för snabb programförklaring. Men vi måste verkligen ha detta som en av våra prioriterade frågor. Man måste återigen se en helhet ur KUNDENS, lika med publikens, synvinkel.
Bosse Johansson understryker verkligen ordet ”kundens” för att förtydliga sin tes och nämner att antal exempel välkända för alla som sysslat med frågan. Även detta ämne har med andra ord hög prioritet.
• Vad kan SEF göra för att stimulera talangutvecklingen?
– Egentligen kan jag för lite om detta än så länge. Jag passar frågan.
• Hur ska våra lag kunna hävda sig i Europa?
– Ekonomi och talangutveckling. Det hänger ihop och är helt avgörande frågor.
• 16 lag i Allsvenskan – din syn på detta?
– Vi har 16 lag i Allsvenskan och det beslutade vi om för ett par år sedan och det är det som gäller. Det kommer att gälla ett antal år.
• Vad blir dina första, konkreta, åtgärder som ordförande i SEF?
– Vi ska formera oss med ett konstituerande styrelsemöte och tala igenom SEF:s strategiska ställningstaganden samt dela upp ansvarsområden. Dessutom kommer jag att prioritera att snarast sätta mig med den nya supporterunionens styrelse. Jag kommer framförallt att sätta lyssnandet i första rummet. Att dra nytta av samlad erfarenhet. Jag kommer även att sätta mig med generalsekreteraren Tommy Theorin, Jan Wahlqvist och sportchefen Stefan Lundin som är viktiga personer inom SEF för att skapa mig en egen bild.
Michael Ljungberg
