Säkerheten en stor kostnad

Vi klarar oss bra utan den sorts pöbelfasoner som drabbat Örgryte IS i allmänhet och tränaren Janne Carlsson i synnerhet. Inte bara Janne Carlsson utan också hans oskyl­diga familj har drabbats av dessa huliganers totala oförmåga att hålla isär saker och ting. Engagemang är bra, men även för positiva inslag finns gränser. I fallet Janne Carlsson har dessa gränser överskridits många hundra gånger. Det finns inte minsta försvar för den brist på anständighet som drabbat en redan hårt utsatt.

DET VAR MED STOR tillförsikt vi tog del av den nya lagstiftningen som infördes inför säsongen.
Vi genomförde regionala möten med polis och åklagarmyndigheter om tillämpning och handläggning av tillträdesförbudet. Det gavs klar och tydlig information om att jourhavande åklagare skulle arbeta mycket aktivt med dessa frågor. Vi inom fotbollen upplevde dessa träffar som mycket positiva! Tyvärr har nu denna positiva inställning delvis bytts till stor besvikelse. Några exempel: Före matchen Helsingborgs IF–Malmö FF var det åter dags för individer, som inte vet hur man uppträder, att visa upp sig. Utanför Olympia omhändertog polisen 37 ordningsstörare som fick sitta längs arenastaket i väntan på identifiering och ivägtransport. Jag talade med ansvarig polis som berättade att det skulle anmälas till jourhavande åklagare för beslut om tillträdesförbud. Döm om min förvåning när de släpptes och ingen fick tillträdesförbud! Efter matchen MFF–Örebro hade polisen omhändertagit åtta individer utanför arenan. Transport skedde till polishuset och anmälan till jourhavande åklagare slutade med att de släpptes och ingen fick tillträdesförbud. Vid båda tillfällena gjordes ett gediget och bra polisarbete med snabba ingripanden! Jag blir så besviken på att de som av samhället är anställda/tillsatta för att sköta uppgiften att lagföra personer som inte kan anpassa sig till samhällets regler, gör ett så dåligt arbete. Kom ihåg att dessa åklagares underlåtenhet innebär att klubbarna inte informeras om dessa ordningsstörares identitet. Utan kunskap om individernas identitet är det svårt att stänga av dem – för inne på våra arenor vill vi definitivt inte ha någon av dessa figurer! Dessa gangsters, som inte verkar veta hur man skall uppföra sig, skrattar ju åt oss. Från klubbarnas sida, från SvFF och från SEF läggs det ner massor av personalresurser och pengar i arbetet med säkerhetsfrågor. Kostnaderna för säkerhet säsongen 2009 beräknas överstiga 30 miljoner kronor! Det är 13 procent av biljettintäkterna i Allsvenskan. Pengar som fotbollen skulle kunna använda på ett mer konstruktivt sätt för sporten och publiken. Så här får det inte gå till! Framför allt måste det till en förändrad vilja och attityd från åklagarnas sida, med en aktiv medverkan precis som var utlovat före säsongen.

PUBLIKT SETT HAR utvecklingen i Superettan varit positiv medan det för Allsvenskan inte har varit vad vi hade hoppats på. Tro nu inte att klubbarna sitter passiva och väntar på ”bättre tider”. Bara dagarna efter vårsäsongens slut samlas representanter för alla allsvenska klubbar för att omgående analysera det som skett under våren och för att se vad vi kan förbättra eller förändra när seriens andra halva inleds i början av juli. De täta matcherna och ett lägre publiksnitt lockar en del till att vilja slå till bromsarna. De menar att det är det alltför digra matchprogrammet som gör att vi inte når våra publikmål. Jag ställer då direkt en motfråga: ishockeyn som i flera fall har starka fästen i publiksvaga områden (färre antal invånare i närområdet) klarar att i runda tal spela dubbelt så många omgångar per serie och för de mest lyckosamma klubbarna kan det bli ytterligare tolv hemmamatcher i slutspelet – här finns ingen publik som säger att det är för många matcher.
Vi måste fortsätta att diskutera och försöka att gemensamt komma på lösningar som hjälper till att ”öka trycket”.

PÅ VÄSTKUSTEN INLEDS det största enskilda fotbollsarrangemang som vi här i Sverige på egen hand klarar att genomföra. Från den 15–29 juni handlar det i Göteborg, Halmstad, Helsingborg och Malmö om EM för U21-landslag. Stora fotbollsländer är här: England, Spanien, Tyskland, Italien och Serbien. Vi är inte alls chanslösa. Vårt U21-landslag ska veta och känna att de har svensk fotboll och svensk fotbollspublik i ryggen – vi önskar er all framgång i slutspelet!

Tommy Theorin
Generalsekreterare SEF