Så kan man förebygga skador i dagens toppfotboll
Tränare och styrelsefolk är nyckelpersoner för att förebygga skador på elitnivå
Rapport från Uefa:s studie av skador i Champions League-klubbar.
Professor Jan Ekstrand är andre vice ordförande I Uefa:s Medicinska Kommitté och medlem i Svenska Fotbollförbundets Medicinska Grupp. Här skriver han om kommitténs slutsatser.
Varför görs denna studie?
Skaderisken i seniorfotboll på elitnivå har beskrivits vara tusen gånger högre än vid industriarbete som normalt klassas som arbetsplatser med hög skaderisk. Både Fifa som Uefa och också en del nationella förbund har under senaste decenniet initierat forskningsprojekt som syftar till att höja säkerheten för dem som har fotbollen som yrke. År 2001 uppdrog Uefa åt professor Jan Ekstrand och hans forskningsgrupp vid Linköpings Universitet att driva ett forskningsprojekt om skador och skadeprevention på Europas bästa herrlag (den så kallade Champions League-studien).
Målsättningen med denna studie som pågått i sju år är:
• Att analysera skaderisk och skadepanorama på elitnivå och att följa variationer i skaderisk över lång tid.
• Att utföra specifika studier på områden som föreslås av klubbarna.
• Att ge feedback till klubbarna och att stimulera till diskussioner om hur skador kan förhindras.
Hur görs studien?
De deltagande lagen (som väljs ut av Uefa) skickar oss varje månad information om skador (som lett till frånvaro från träning och match) samt exponering för träningar och matcher. Lagen får feedback i form av all statistik för sitt eget lag samt medelvärdet för andra lags resultat (inga namn nämns) efter varje säsong men också tre gånger under pågående säsong.
Deltagande lag säsongen 2008–09:
• Belgien: Anderlecht, Club Brygge
• England: Arsenal, Chelsea, Manchester United, Liverpool
• Frankrike: Olympique Lyonnais
• Holland: Ajax, PSV Eindhoven
• Italien: Inter, Milan, Juventus
• Portugal: Benfica, Porto
• Spanien: Barcelona, Real Madrid
• Tyskland: Hamburger SV, Bayern München
• Ukraina: Sjaktar Donetsk
Ungefär 50 skador varje säsong.
I genomsnitt kan ett lag med 25 spelare i truppen förvänta sig ungefär 50 skador (som leder till frånvaro) varje säsong. Hälften av dessa är mindre skador som ger frånvaro mindre än en vecka men cirka tio av dem är svåra skador som ger frånvaro från träning och match mer än fyra veckor.
Skaderisken har inte ökat under sjuårsperioden.
Skaderisken på träning är låg (cirka fem skador/1.000 träningstimmar) medan risken för att skadas på match är sex gånger större (cirka 30/1.000 matchtimmar). Som framgår av så har skaderisken inte ökat under sjuårsperioden (i media framställs ofta att skaderisken ständigt ökar på elitnivå men så är således inte fallet).
Vanligaste skadan på elitnivå.
Muskelbristningar på lårets baksida är en vanlig skada hos sprinters och det faktum att den numera också är den vanligaste enskilda skadan hos elitspelare, återspeglar förmodligen den höga intensiteten i modern toppfotboll. Ett lag kan förvänta sig ungefär tio lårmuskelskador varje säsong, sju av dem drabbande bakre lårmuskler (hamstrings) och tre främre (quadriceps).
Varför är det viktigt att undvika skador?
Det finns ett klart samband mellan skadenivå och framgång. Skador försvagar laget, stör speltaktiken och skapar osäkerhet (kan han spela eller inte?). Eftersom prestation och framgång är viktiga för elitklubbar så borde det vara centralt för tränare och klubbledare att spelarna är friska och spelbara.
Svåra skador begränsar möjligheten till framgång.
Numera finns även medicinska data som visar att lag som förmår hålla spelarna friska och spelbara har större möjlighet att prestera bra. I en norsk studie på amatörnivå fann man att lag som hade få frånvarodagar på grund av skador hade större framgång (bättre placeringar i tabellen).
Vår forskningsgrupp följde herrallsvenskan under säsongerna 2001 och 2002. Under bägge säsongerna noterades bland de sex bästa lagen ett klart samband mellan antalet svåra skador (med frånvaro mer än fyra veckor) och slutplacering i serietabellen – ju färre svåra skador, desto bättre placering.
I vår Uefa-studie fann vi i genomsnitt tio svåra skador per lag och säsong. Varje svår skada hade i genomsnitt 75 dagars frånvaro, det vill säga den totala frånvaron på grund av svåra skador för ett lag är cirka 750 dagar vilket utgjorde cirka tio procent av all exponering. I praktiken betyder det att en tränare tvingas konstatera att ur lagets 25-mannatrupp är två spelare ständigt borta på grund av svåra skador.
Hur kan då skador undvikas?
Två frågor måste besvaras: Vilka faktorer har betydelse för skaderisken? Vem styr över dessa faktorer?
Vilka faktorer har betydelse för skaderisken?
Det finns många möjliga faktorer som påverkar skaderisken. De viktigaste är:
• Spelarfaktorer (tidigare skador, styrka, koordination, rörlighet etcetera)
• Belastning (säsongsplanering, typ och dos av träning, antalet matcher, återhämtning etcetera)
• Klubbfaktorer (klubbfilosofi, speltaktik, ”consistency”, medicinsk service etcetera)
Den vanligaste metoden att förebygga skador är riktad mot spelarfaktorer, det vill säga spelarna förses med program för att förbättra styrka, koordination, rörlighet med mera.
Detta har varit relativt framgångsrikt på ungdoms- och amatörnivå och bör förekomma även på elitnivå. Men på elitnivå är detta inte tillräckligt för att minska den totala skaderisken. Orsaken till detta är sannolikt att på denna nivå har spelarna redan en väl utvecklad fysik och här är andra faktorer sannolikt än viktigare. På elitnivå är belastningen av spelarna betydligt större än på amatörnivå och belastningen och kanske framförallt förändringar i belastningen är centrala för skaderisken.
Typ av träning, träningsdos, antal matcher, återhämtning och balans mellan aktivitet och vila samt den totala säsongsplaneringen är nyckelfaktorer att beakta.
Vidare visar Uefa-studien att klubbfaktorer, det vill säga faktorer som har samband med klubbens administration är av stor betydelse. Sådana faktorer påverkar skaderisken. En faktor är val av medarbetare och tilldelning av resurser. Klubben väljer tränarstab (som styr belastningen), spelare (som kan vara mer eller mindre belastade av tidigare skador som ökar skaderisken) och medicinsk stab (som kan ha varierande kompetens och tilldelas varierande resurser). En viktig klubbfaktor är ”consistency”, det vill säga stabiliteten i bemanningen. En tydlig tendens i vår studie är att de klubbar som haft samma tränare under längre perioder, några av lagen, till exempel Manchester United, Milan och Arsenal, har haft samma tränare under alla de sju år som studien pågått) visar på minskande skaderisk med tiden medan andra lag (som haft fem till sju tränare under samma period) visar motsatt trend. Orsaken till denna trend är att människokroppen är känslig för abrupta förändringar av belastning (vilket kan leda till framförallt överbelastningsskador).
En del klubbar är väl medvetna om risken för skadeökning vid tränarbyte och har därför infört olika typer av klubbfilosofier för att åstadkomma stadga (consistency) till exempel att aldrig byta tränare och fysteam samtidigt eller att ha speciella skadeförebyggande program eller regler för belastningsökning oavsett tränarbyten.
Klubbens speltaktik har också betydelse för skaderisken. Skaderisken är störst under match och då framförallt i kontaktsituationer. För lag som använder tekniken ”one touch passes” minskar risken för matchskador eftersom mindre kontaktsituationer uppstår.
Vem styr över skadefaktorerna?
Den eller de personer som har ansvaret för att förhindra skador måste också ha inflytande över de faktorer som kan orsaka skador. Det medicinska teamet har i allmänhet bra kontroll och inflytande över spelarfaktorerna och kan förse spelarna med individuella skadeförebyggande träningsprogram till exempel.
Belastningen på spelarna styrs däremot av tränarna och tränarstaben och klubbfaktorerna styrs i regel av styrelse och klubbdirektör. Tränarna och styrelse/klubbdirektör är således nyckelpersoner för skadeprevention och på elitnivå kanske till och med viktigare än det medicinska teamet för att hålla spelarna friska.
Omvandla medicinska aspekter till taktiska aspekter.
I Uefa-studien ingår också besök i klubbarna och diskussion om skadeprevention med utgångspunkt från klubbarnas egna situationer. Ett ämne som ofta diskuteras är hur man fångar tränarnas och styrelse/klubbdirektörers uppmärksamhet och huruvida tränare/styrelse inser sin egen betydelse för att hålla spelarna friska. I en del klubbar har man frankt insett att medicinsk statistik (till exempel uppgifter om procent fotledsskador etcetera) egentligen inte intresserar någon utanför det medicinska teamet. Deras åsikt är att huvudintresset hos tränare är prestation och för styrelse/klubbledning prestation och ekonomi. För att bli hörda försöker därför de medicinska teamen omvandla medicinska aspekter till taktiska aspekter.
Ett sätt att göra detta är att presentera fakta som har direkt praktisk betydelse för tränare/klubbledning.
I de rapporter som vi i studieledningen skickar till klubbarna har vi därför betonat sådana uppgifter, till exempel närvaro- respektive frånvaroprocent för egna klubben i förhållande till andra klubbar. Närvaron på träningar och matcher utgör ju den disponibla potentialen och är en nyckelfaktor för laget. Vidare får lagen uppgifter om hur de ligger till på olika skadeområden jämfört med andra lag, till exempel risk för svåra skador (som ju har samband med prestation), återfallsskador, lårmuskelskador etcetera.
Sökande efter perfektion.
Klubbar på elitnivå för i allmänhet sin egen interna statistik över skador och tränings- respektive matchnärvaro. En viktig del i Uefa-studien är att lagen kan se sin egen statistik i jämförelse med andra lag (givetvis utan att lagens namn nämns).
Lag på den här nivån har höga ambitionsnivåer och stor vetgirighet (intresserade av all information som kan öka möjligheten att hålla spelarna friska och öka prestationsförmågan). Därför har konceptet ”the search of excellence” införts. Konceptet innebär att vi i studieledningen gör en preliminär analys av resultaten när säsongen börjar närma sig slutet. Vi kontaktar sedan de klubbar som har mest fördelaktiga resultat inom olika områden (till exempel minst antal svåra skador, minst återfallsskador, få lårmuskelskador etcetera) och ber dem sända oss en lista över vilka faktorer de själva tror är orsaken till deras fördelaktiga resultat. Dessa åsikter skickas sedan ut (anonymt) till alla deltagande lag i slutrapporten efter säsongen och ger läsaren en checklista över möjliga åtgärder för att förebygga specifika skador.
Kommunikation är nyckeln till att förebygga skador på elitnivå.
När vi samlade in data från klubbarna angående faktorer som klubbarna själva ansåg viktiga för att förebygga skador så hade vi förväntat oss svar såsom bra ekonomiska resurser, många medarbetare i medicinska teamet, utmärkta träningsförhållanden, stort gym etcetera. Vi blev överraskade över att många framgångsrika lag (med förhållandevis få skador) betonade det nära samarbetet mellan det medicinska teamet och tränarteamet respektive klubbledningen och framhöll detta som den viktigaste skadeförebyggande faktorn.
Forum för kommunikation mellan tränare och
medicinska team i Sverige?
Dessa sju års studier av Europas mest framgångsrika fotbollslag visar dels att friska spelare är en viktig framgångsfaktor för laget, dels att samarbete och god kommunikation mellan det medicinska teamet, tränarteamet och klubbledningen är nyckeln till skadeprevention. Det positiva med detta är att åtgärden inte är korrelerat till ekonomi (kommunikation är kostnadsfri).
En del klubbar (även i Sverige) har redan en utmärkt fungerande intern kommunikation men på riksplanet saknas i dag ett forum för gemensamma diskussioner och erfarenhetsutbyte mellan tränare/ledare och det medicinska teamet.
