Den fantastiske Mourinho och de sagolika argentinarna
De argentinska bröderna Milito, Diego i Inter, och Gabriel i Barcelona, har nu nått samma höjder i den internationella fotbollsvärlden som de berömda brödraparen Laudrup, Charlton, van der Kerkhof, Neville och de Boer.
– Vi har snarare varit vänner än bara bröder eftersom vi är i ungefär samma ålder, säger Inters anfallare Diego, 31, om brodern och centerbacken Gabriel, 29.
Diego minns ni från toppmatcherna i Champions League med Inter. Han har alltid varit en skyttekung.
Diego kom från Racing Club i Buenos Aires till italienska Genoa där han gjorde 33 mål på 59 matcher. Han fortsatte i spanska Real Zaragoza, där det blev 51 mål på 108 matcher innan han återvände tlll Genoa och gjorde 24 mål på 31 matcher.
Diego köptes för ett år sedan av Inter för att ersätta Zlatan Ibrahimovic. Priset: 220 miljoner kronor.
Den gångna säsongen i Inter blev det 22 mål på 35 matcher – ett makalöst facit.
En dröm att spela för Inter
– Att spela för en klubb som Inter med en chef som Mourinho är en dröm. Inter är faktiskt mer som en familj än en klubb, sa Diego Milito med en röst som darrade av lycka sedan han med sina två mål avgjort Champions League-finalen mot Bayern München i Madrid.
Brodern Gabriel Milito, som är centerback, köptes av Barcelona år 2007 för 120 miljoner kronor från Real Zaragoza.
Det är egentligen otroligt att Argentina kan utbilda och utveckla spelare av världsklass (Maradona och Messi!) år efter år.
Vi var många som blev förälskade i landets fotboll vid VM i Argentina 1978 och upplevde lyckan när Argentina slog Holland i finalen.
Alla vet att pengar och berömmelse kan inspirera gangsters. 2002 fick familjen Milito uppleva en mardröm när fadern Jorge kidnappades. Det var Diego och Gabriel som skötte förhandlingarna med kidnapparna. Efter nitton timmar och en lösensumma på 500.000 dollar släpptes fadern.
Det var Jorge och farfar Antonio som varje söndag i flera år spelade på familjens bakgård i Buenos Aires när de fotbollstokiga tioåringarna Diego och Gabriel spelade för Racing Club.
Diegos storhet och berömmelse skrevs kärleksfullt av den spanska tidningen El Pais när han lämnade Spanien för Italien 2008: ”Hans insats kommer att leva kvar på Zaragozas altare i all evighet.”
Han är störst av alla
Bland de idag största i världsfotbollen är José Mourinho, tränare, ledare och inspiratör, som tog Inter till klubbens första final i den finaste av cuper på 38 år – och vann den!
Det är många som sökt finna förklaringar bakom detta storverk, men kanske finns den i mittfältaren Wesley Sneijders intervju med tidningen Champions före semifinalen hemma mot Barcelona: ”Orden är imponerande nog men ännu mer kan du finna det i hans ögon – en övertygelse och ett förtroende som har en närmast religiös prägel.”
– Mourinho vet exakt hur han ska övertyga den enskilde spelaren och laget. Därför är jag inte orolig inför en match. Han ger oss information som ingen annan tränare kan, säger Sneijder.
Som du kanske minns vann ”Nerazzurri” matchen med 3–1.
Mourinho är otroligt väl förberedd inför varje match, vet lika mycket om sina motståndare som sitt eget lag. När Inter skulle möta Manchester United på Old Trafford förra säsongen var hans utgångspunkt att hans lag måste dra ner på tempot:
– Om engelsmännen får bestämma tempot har vi ingen chans. I det avseendet är engelsk fotboll bäst i världen.
Allt en tränare säger till sina spelare före en match behöver inte vara rätt. Det viktiga är faktiskt att spelarna tror på det, har en övertygelse om att han har rätt.
Och detta är en av grundbultarna i portugisen José Mourinhos storhet.
Liksom det var en gång i Sven-Göran Erikssons framgångssaga när han kom från Benfica i Portugal till Italien och övertygade alla med sin förmåga att övertyga.
Jag vet, för jag upplevde det.
Efter att ha slagit ut Barcelona i semifinalen och nått sin andra Champions League-final på sex år, sa Mourinho:
– Luis Figo ska tacka mig för att han inte längre är den mest hatade portugisen i Katalonien. Och:
– Det händer att du vinner en match för att du har tur, eller för att bollen i avgörande ögonblick väljer att gå just din väg.
– Men ibland vinner du för att du är bäst från första minuten till den sista. Mitt lag var det både mot FC Barcelona och mot Bayern München.
Sportjournalister skapade Europacupen
Det finns anledning att berätta om detta fantastiska europeiska mästerskap för klubbarna, det som gett klubbarna miljarder sedan starten 1955 och då först som Europacupen och sedan 1992 som Champions League.
Det var den då 65-årige fransmannen Gabriel Hanot, chefredaktör för sporttidningen L’Equipe, som 1954 blev upprörd när han läste den engelska tidningen Daily Mail och såg rubriken: ”HAIL, WOLVES CHAMPIONS OF THE WORLD NOW”.
Det var Wolverhampton som hade vunnit mot ungerska mästarna Honved med 3–2 – och som nu utnämndes som världsmästare.
Det kan vara värt att veta bakgrunden till den engelska segern. Det hade regnat intensivt dessa fyra dagar i december. För säkerhets skull lät Wolves legendariske manager Stan Cullis vattna planen på Molineux Ground hela dagen före matchen. Så efter en ungersk ledning med 2–0 efter en kvart gick ungrarna på knäna, och vid gyttjebrottningen i andra halvlek vände Wolves och vann med 3–2.
Detta var alltså enligt min gamle kollega Desmond Hacket på Daily Mail en efterlängtad revansch för engelsk fotboll. Engelska landslaget hade 1953 förlorat med 6–3 mot Ungern, vilket var Englands första nederlag någonsin på Wembley. Därför passade den engelske journalisten på att utnämna Wolves till världsmästare efter 3–2-segern mot ungerska Honved…
Nu blev det fransk sarkasm mot engelsk arrogans. Hanot skrev i L’Equipe: ”Även om det är okänt för våra engelska vänner, så finns det faktiskt andra storheter i den europeiska fotbollen – som Milan och Real Madrid.”
Och han tillade att det fanns starka skäl för att organisera ett europeiskt mästerskap för klubbar. Ödet spelade fransmännen i händerna: dagen efter Wolves seger mot Honved vann italienska Milan med 6–0 mot engelska West Ham på Upton Park!
En månad efter Uefas första kongress den 2 mars 1955 beslutade de franska sportjournalisterna Hanot och Jacques Ferran att arrangera ett europeiskt mästerskap för klubblag. Och då tvingades Uefa motvilligt att stå som arrangör.
Den första matchen i Europacupen spelades på Estadio Nacional i Lissabon den 4 september 1955 mellan Portugals Sporting Lissabon och FK Partizan från Belgrad. Det blev 3–3 inför 30.000 åskådare och 5–2 till serberna i returen.
Eklind ende svenska VM-finaldomaren
Bara en svensk, Ivan Eklind, har fått döma en VM-final. Det var fotbollshistoriens andra VM-final, mellan Italien och Tjeckoslovakien 1934.
Italien vann finalen med 2–1 efter förlängning. Domarna kritiserades av många. De ansågs ha gynnat Italien genom hela turneringen. Ivan Eklind anklagades för att medvetet ha favoriserat Italien i finalen. Eklind dömde även semifinalen mellan Italien och Österrike, en match där han ansågs ha gett Italien stora fördelar.
Totalt dömde Ivan Eklind sex VM-matcher mellan 1934 och 1950.
”Keep football human”
Världsfotbollens lagstiftare, IFAB (International Football Association Board), hade sitt årliga möte i mars. Där förklarade man att att det inte kommer att införas teknologi i fotbollen. Anledningen är att man vill ha samma regler för fotbollen i hela världen.
Det som av ekonomiska och andra skäl skulle kunna göras i väl utvecklade länder – som i Europa och USA – har man inte råd med i en rad länder världen över.
Var du än är i världen, om du tränar en grupp tonåringar i en liten stad, ska de spela efter samma regler som dem de ser när proffslagen avgör sina matcher på tv.
Du har alltså den mänskliga aspekten (keeping football human) som argumentet mot teknologi. Man kan inte ta ifrån domaren hans ansvar, rätt eller fel, för att rätt beslut tagits.
Dessutom skulle det störa spelet och matchens rytm om domaren med ojämna mellanrum skulle stoppa matchen för att studera video eller annat tekniskt hjälpmedel. Med andra ord: domaren kan liksom spelarna göra misstag, säger Fifas regelstiftare, som ändå öppnat en dörr för att testa teknologi.
Cars Stenfeldt
