En ledare med många järn i elden
Föräldrarna arbetade med att importera och sälja fiskar, fåglar och andra sällskapsdjur hemma i Landskrona. Själv är han en fena (ursäkta vitsen!) på matlagning och vinkunskap. Han är mitt uppe i en glänsande "civil" karriär och tillhör sedan länge en av svensk fotbolls mest inflytelserika ledare. Möt Kenneth Håkansson, ordförande i Landskrona BoIS, styrelseledamot i SEF och Svenska Fotbollförbundet samt överledare i det svenska fotbollslandslaget, i "På djupet".
• Du är mitt uppe i en framgångsrik karriär som HSB-vd i Landskrona, styrelseledamot i SEF, dito i Svenska Fotbollförbundet med mera. Hur vill du spalta upp vägen dit?
– Efter studierna jobbade jag lite i konsultbranschen. Därefter på hyresgäströrelsen och i Landskrona stad som projektledare när varvskrisen kom. Sedan började jag på HSB i Malmö på 1980-talet, därefter på deras regionkontor som biträdande regionchef. 1991 kom jag till HSB i Landskrona och blev chef här.
• Hur har ditt fotbollsliv varit?
– Jag har naturligtvis spelat ungdomsfotboll i mina dagar. Men slutade ganska tidigt i och med att studierna kom in. 1994 hamnade jag i elitfotbollen då jag kom in som sponsor i Landskrona BoIS. Året efter, när BoIS var i kris, fick jag frågan om ett styrelseuppdrag. Sedan har det fortsatt. Jag tyckte det var roligt. Det var en liten utmaning också med tanke på vilken viktig och stor roll BoIS har i Landskrona. Jag blev ordförande hösten 1996, då jag efterträdde Allan Karlsson.
• Hur är det? Det har väl inte varit helt lätt genom åren!
– Det har stormat mycket. Man måste tro på det man gör. Det finns ju alltid synpunkter och det kan man ta på olika sätt. Man måste också ta det som att det är bättre att folk är engagerade än att de struntar i klubben. Då får man ta att det alltid finns folk som inte delar ens uppfattningar.
• Känner du dig oomstridd som ordförande i Bois?
– Nej. Det ska man aldrig göra. Jag skulle aldrig hålla mig kvar i en befattning om jag inte har stöd för det. Nu känner jag att jag har mina styrelsekollegers, och föreningens, stöd. Men det utmäts ju på varje årsmöte.
• Har du någon gång tänkt på att sluta?
– Det är klart att jag gjort. Om man kommer upp i min ålder och har suttit som ordförande så länge, är det klart att det alltid finns en punkt när någon annan får ta över. Just nu känner jag det inte så. Men det är klart att man kan jobba med någonting annat i klubben istället. Så enkelt är det.
• Sedan har du, och har haft, en uppsjö andra uppdrag inom svensk fotboll.
– Ja, SEF-styrelseledamot sedan 1999, med ett avbrott 2002, förbundsstyrelseledamot där jag håller i en del arbetsgrupper, bland annat bolagiseringsgruppen. Jag har lett en grupp som tittat på det här med plankvalitet. Herrelitprojektet ledde jag under en femårsperiod.
– Jag är ju även med landslaget rätt mycket. Som överledare är det intressant och spännande att få komma de här spelarna och ledarna in på livet. Det är en positiv och väldigt trevlig känsla.
• Du var väl överledare i landslaget VM 2006?
– Ja. Det var en upplevelse. Att få se ett VM från insidan.
• Du har även varit engagerad
politiskt.
– Jag var aktiv på 1970-talet men slutade med politiken i början av 1980-talet. I princip när vi flyttade till Malmö. I dag är jag överhuvudtaget inte aktiv politiskt.
• Är det något du saknar?
– Nej, egentligen inte. Jag tycker att allt det andra jag håller på med ger mig så pass mycket. Däremot är jag mycket politiskt intresserad och följer gärna debatten.
• Hur har fotbollen förändrats under de år du har varit med? På och utanför plan.
– På planen är det tempo, teknik. Det är en helt annan fotboll i dag än för tjugo år sedan. Utanför planen är det affärsverksamhet i en helt annan grad nu. Ta bara lilla Landskrona BoIS, som i gamla Söderettan omsatte åtta miljoner, i dagens Superettan omsätter vi tjugo till tjugofem miljoner.
– Det är klart att det är en himla skillnad med mycket mera affärsverksamhet. Organisationen ser helt annorlunda ut. Vi har så klart många ideella krafter, och det ska vi ha, men vi har också många som jobbar heltid. Det är en helt annan professionalitet i dag jämfört med för bara tio till femton år sedan.
• Vilka är dina viktigaste principer i ditt arbete som ordförande i Bois?
– Att BoIS har en bred förankring i stan. Man ska känna att BoIS är Landskronabornas lag och en naturlig del i det lokala samhället. Inte minst därför bedriver vi sociala projekt där vi vill visa upp BoIS samhällsansvar.
– Jag tror att elitklubbar måste ha ett sådant spår att arbeta efter.
• Vilka är dina främsta ansvarsområden i SEF-styrelsen?
– Jag är ordförande i sportkommittén. Vi sysslar med att bereda sportfrågor till styrelsen och det kan gälla Tipselitprojektet, som också är en viktig del. Det handlar ju också om hur vi inom SEF kan utveckla sportfrågorna. Där har Stefan Lundin en betydelsefull roll som sportchef. Hur ska man med tränar- och sportchefsutbildning kunna jobba med talangutveckling, hur ska vi kunna spetsa den?
– Här har vi en mycket bra dialog med förbundet. Vi förstår betydelsen av varandra. Delar av media beskriver en spricka mellan SEF och förbundet. Det stämmer inte. Vi har en nära och bra dialog. Utifrån våra olika uppgifter och olika roller. Vi styrs av det regelverk som svensk fotboll tillsammans sätter upp.
• Vad tillför du, mest och bäst, i SEF-sammanhang?
– Himla bra fråga! Jag tycker väl att jag svarar för mycket av en kontinuitet. Detta eftersom jag varit med så pass många år och har en rätt ingående kunskap om hur det här fungerar i svensk fotboll som en helhet.
– Jag hur också jobbat mycket med talangutveckling eftersom jag ledde herrelitprojektet under många år. Även då som ordförande i sportkommittén. Jag tror att jag har en del inspel där som kan vara intressanta.
– Ibland känner jag mig lite som en grovarbetare också. Jag har varit med och förhandlat fram en del kollektivavtal och nu är jag med i den diskussionen igen.
• Vad ser du som SEF:s primärt viktigaste uppgift?
– Den kommersiella sidan. Där är nytänket på gång. Det finns väldigt mycket att göra framöver när det gäller den sidan. Bara vi är beredda att släppa till resurser bland klubbar och medlemmar i SEF. Jag tycker att vi har en bra dialog och att vi känner att vi är på rätt väg.
– Men även att serva förbundet med vettigt material för att stärka elitfotbollen.
• Med tanke på som hänt med huliganer, våld och skit. Hur mår vår nationalsport?
– Vi kan inte bortse från att det är ett icke önskvärt problem. Glöm inte bort att vi jobbar stenhårt med frågan. Det läggs gigantiska belopp på säkerhetsarbete. De som påstår att vi inte gör någonting är ute och cyklar. Vi måste jobba tillsammans med förbundet och samhället, lagstiftarna, i de här frågorna.
– Det här är trots allt ett samhällsproblem.
• Hur ser du på samhällets, eller kanske snarare politikernas, generella inställning till den svenska elitfotbollen?
– I ett bredare perspektiv tycker jag inte samhället har förstått värdet av idrotten, eller specifikt fotbollen. Jag tycker samhället ska ställa upp mer för idrotten. Det ger samhället så mycket tillbaka. När jag hör debatten att man ska spara på till exempel stöd till föreningar, däribland fotbollen som representerar fyrtio procent av idrotten, så blir jag bekymrad.
– Detta är helt fel. Det finns inget "billigare" sätt att få barn och ungdomar på rätt köl än att stötta förenings- och idrottslivet.
• Har det varit värt all tid du lagt ner på fotbollen?
– Absolut. Jag ångrar inte en sekund. Det har varit en fantastiskt rolig resa att få göra.
Av Michael Ljungberg
