Per Ågren är egentligen en typisk chef. Karriären både som fotbollsspelare och banktjänsteman på toppnivå har gått, och går, som på räls. Han hade en fin elitkarriär som stabil mittförsvarare. 329 A-lagsmatcher för MFF plus en allsvensk säsong med Helsingborgs IF. Tre allsvenska seriesegrar på den tiden SM avgjordes med slutspel, och som grädde på moset ett SM-guld och ett cupguld. Dessutom blev det två U21-landskamper.

Tillsammans tunga erfarenheter som, tillsammans med Per omvittnade begåvning och ledarförmåga, bäddade för en fortsatt karriär inom fotbollsrörelsen som lett till hans nuvarande tjänst som sportchef i Malmö FF.

Detta och mycket annat fick SEF-Aktuellt dryfta med den synnerligen verbale 51-åringen under ganska exakt 90 minuters På djupet-samtal på Pers kontor i Swedbanks Stadions fräscha innandömen.

Parallellt med den väldigt meriterande civila bankkarriären har Per Ågren i runt tjugo års tid på ideell basis verkat som ordförande i spelarfacket och ledamot i Svenska Fotbollförbundets tävlingsutskott (sedermera disciplinnämnd).

Efter detta, och belönad med SvFF:s guldmedalj, var steget tillbaka till heltid med fotboll kanske inte så långt för Per egentligen. Även om han förvisso behövde fundera en hel del när erbjudandet att bli sportchef i MFF efter Hasse Borg kom. Då hade Per dessutom suttit i MFF:s valberedning åren 2007 till 2010, och ovanpå allt även varit fritidstränare för den ena sonens P98-lag i Limhamns fotbollsstolthet LB07.

– Det tog ett tag att fatta beslutet att ta jobbet som sportchef i MFF. Inte minst behövde jag diskutera det med familjen. En sådan tjänst på den nivån är ett dygnet runt-jobb. Inte tu tal om den saken, säger han, som formellt tillträdde den 23 januari 2011.

• Du är ju ”känd” som bankman. Men vad har du egentligen för formell yrkesutbildning?

– Under min aktiva fotbollskarriär utbildade jag mig till diplomerad marknadsekonom. MFF var rätt framsynt och erbjöd en utbildning till de spelare som ville göra mer än att spela fotboll. Om man sedan kunde visa upp ett godkänt betyg så betalade MFF det hela. Så den moroten fanns.

– Så vi var några stycken som hoppade på lite olika saker. Ett par blev till exempel fastighetsmäklare och några, däribland jag, läste ekonomi. Efter karriären fick jag en chefsroll i SE-banken under tio års tid, som ansvarig för främst valutahandel, råvaror för kunders räkning och räntor.

• Utövade du några andra idrotter?

– Ja, jag spelade bland annat pingis som liten och var faktiskt rätt duktig. Jag blev Skånemästare i tolvårsåldern och spelade som femton-sextonåring i MFF:s A-lag, som då låg en bit ner i seriesystemet. Men jag insåg rätt snabbt att fotboll var betydligt roligare och mer omväxlande. Jag var väl också mer en lagspelare än en individuell idrottsman.

Valet har Per Ågren aldrig haft anledning att ångra. Efter det aktiva fotbollsspelandet har han, som sagt, gjort en framgångsrik bankkarriär. Men är nu alltså tillbaka i fotbollen på heltid.

• Hur gick det egentligen till när du blev sportchef i Malmö FF?

– Jag träffade dåvarande vd:n Pelle Svensson vid olika tillfällen. Vi förde diskussioner kring en del andra projekt där jag kunde tillföra en del. Det var naturligt att vi möttes. Jag hade väl en profil som passade.

• Hur har fotbollen förändrats under de år du har varit med?

– Sportsligt har den, som man brukar säga, blivit mycket snabbare. Taktiskt har vi i Sverige gått från ett väldigt anglosaxiskt 4–4–2 till helt andra spelsystem med mer spelande målvakter, färre och färre anfallare etcetera. Många tongivande tränare tror att man inom några år kommer att spela helt utan anfallare! Det har skett en enorm utveckling.

– Utanför planen är förändringen lika anmärkningsvärd. Jag tänker på pengarnas betydelse, inte minst via tv-avtalen som klättrar iväg högre och högre. Publikintresset har ju också ökat på ett närmast otroligt sätt.

• Vilka är de viktigaste principerna för dig i ditt arbete som sportchef (Per pekar på väggen bakom artikelförfattaren, där ett antal teser, eller visdomsord, står nedtecknade på en whiteboardtavla. Det är tänkvärda fraser om ledarskap, kanske allra mest det som står längst ner; ”There is a place in history waiting for you”. Per ler när jag läser det högt)?

– Det är en slags ordning, för mig själv, vad jag egentligen sysslar med. Ytterst handlar det om målsättningen att uppfylla styrelsens uppdrag. Att hitta rätt spelartrupp, rätt ledarstab och utveckla den från fystränare till anfallscoach till huvudtränare och alla däremellan. Med mera. Mycket mera.

– Det är inte minst viktigt att rekrytera A-lagsspelare från egna led, helst två tredjedelar av truppen, och komplettera dessa med spelare utifrån på ett omsorgsfullt sätt. Vår ungdomsakademi är femstjärnigt certifierad. Det är förresten bara vi, Brommapojkarna och Helsingborg som har kommit så långt.

– Jag ser det också som angeläget att vara en tillgänglig ambassadör för Malmö FF i umgänget med fans, sponsorer och, inte minst, er journalister. Det är inte helt lätt, eftersom det numera finns en nästan omåttlig törst på information.

• Din relation till SEF?

– Numera är jag med på mötena. Jag sitter med i ett av arbetsutskotten kring arbetsgivaralliansen, som just nu tittar på olika försäkringslösningar och kollektivavtal.

• Vad tycker du generellt om organisationen SEF och SEF:s styrelse?

– Jag gillar den ansatsen man gjort nu med målet Nordens Bästa Liga och jag gillar Lars-Christer Olsson. Han är en väldigt bra resurs när det gäller att driva SEF framåt.

– Sedan kan jag tycka att vi som storklubb med höga ambitioner ibland blir dränkta i konsensustänkande. Det vill säga att alla ska med. Då blir det inte alltid den spets i tänkandet som skulle gynnat vår klubb. SEF-föreningarnas utgångspunkter när det till exempel gäller tidpunkten för transferfönstren är så enormt olika. Det finns sportchefer som, med förlov sagt, skiter i det eftersom de ändå aldrig ska ut och spela i Europa. De får, i konsensus namn, en majoritet vilket kan få negativa effekter för klubbar med väldigt höga ambitioner.

– Men det är klart att det ska bygga på demokratiska principer, så det är inte helt lätt om man säger så.

• Vad ser du som SEF:s primärt viktigaste uppgift/uppgifter?

– Pengar är naturligtvis en viktig ingrediens när det gäller de centrala avtal man kan sluta för de starka varunamn som Allsvenskan och, i viss mån, Superettan är. Men också att differentiera tänkandet lite. För att återknyta till det jag sa tidigare kanske man kan dela upp beslutsfattandet i vissa frågor till Allsvenskan, eller kanske till och med delar av Allsvenskan.

• Mår svensk klubblagsfotboll generellt bra?

– Ja, ganska bra. Bättre än för ett par år sedan, skulle jag vilja påstå. Vi har närmat oss Europa, med MFF 2011 och Helsingborg och AIK förra året i Europa League.

• Är det för stor fixering vid ekonomin? Så det överskuggar det sportsliga?

– Vad man än tycker om det så har ekonomin en central nivå, både på klubb- och SEF-nivå. Det gäller allt från transfers till gräsmattor och ljustavlor för att öka kvaliteten på själva produkten.

• Hur lojalitetsbunden till föreningen är du, eller hur stor handlingsfrihet har du? Är du bara ett redskap för styrelsen?

– Nja, jag har väl en viss frihet som tjänsteman med olika ansvarsområden att fatta beslut i. Sedan måste jag naturligtvis förelägga till exempel större transfers till styrelsen. Men jag har nära till vd och styrelse. Det är ingen tungrodd organisation. Jag har ju lång erfarenhet av att jobba på en bank med 20.000 anställda. Där var det lite längre beslutsgångar, skulle man kunna säga.

Per_Agren