Jag läser på SVT-Sport att RF:s ordförande inte förstår varför RF blivit ”indraget i konflikten mellan fotbollsklubbarna, deras supportrar och polisen”.

Det kan jag förklara. RF publicerade en instruktionsfilm för visitering av publik på idrottsevenemang som provocerade hela supporterkollektivet eftersom den innehöll instruktioner som upplevdes helt oacceptabla. Ett vällovligt initiativ av RF men naivt genomfört, särskilt som polisen omgående gjorde filmens strikta tillämpning till ett krav i villkoren mot fotbollen. I förberedelserna för lanseringen var varken supporterorganisationerna eller Svensk Elitfotboll involverade på ett korrekt sätt. Det var det som ledde till att RF blev inblandat i den här debatten. Och att polisen själva mycket tydligt pekat på att de anser att RF är den part de för samtal med och gör upp om strategierna.

Nu finns filmen i ett redigerat skick och föranleder förhoppningsvis inte mer diskussion. Men det är inte filmen som är huvudproblemet här, utan det faktum att polisen egenhändigt bytt strategi för hur fotbollsarrangemang skall hanteras. Om nu dialogen mellan polisen, RF och Svenska Fotbollförbundet fungerar utan problem så förstår jag inte vad det är för dialog som fått så förödande konsekvenser som vi nu ser kring matcherna?

Ett av de uppenbara problemen här är att supporterkollektivet, Svensk Elitfotboll och föreningarna hittills hållits utanför dialogen om de bakomliggande strategierna rörande arbetssätt och villkor för de konkreta matcharrangemangen och att klubbarna bara får sig krav tilldelade i tillståndsgivningen för själva arrangemanget. Krav som gör det näst intill omöjligt att genomföra ett arrangemang och dessutom inte ger något utrymme att åtgärda problemen. Krav som tvärtemot riskerar att skada den positiva utveckling vi haft de senaste åren. Krav som drabbar oskyldiga negativt i form av breda supportergrupper, klubbar och polisen, men som inte löser problemen vi arbetar för att lösa mot den lilla minoritet som begår brott.

Det är helt klart att några av våra föreningar har utmaningar kvar att lösa kring matcharrangemangen men det gör man inte genom den nya strategi som polisen nu på egen hand har infört. En strategi som testats flera gånger tidigare av polisen och som aldrig visat sig vara framgångsrik.

Vi hade tidigare en gemensamt framtagen nationell strategi som visade sig fungera i form av en betydande positiv förändring av förhållandena kring våra fotbollsmatcher. Inom ramen för denna strategi fungerade dialogen, framsteg gjordes och jag har svårt att förstå varför man inte längre följer detta arbetssätt.

För att få en ändring till stånd nu tror jag att vi måste renodla ansvarsområdena inom idrotten så att det inte råder några missförstånd om vem som skall agera i vilka sammanhang. Låt oss ta den diskussionen i ett forum där alla berörda är representerade och komma överens om arbetssättet. På så vis kan vi fördela arbetet så att RF inte behöver bli inblandat i frågor där RF saknar kompetens eller mandat.

När det gäller kärnpunkten i problematiken hoppas jag att de möten som nu är planerade mellan polisen och de som verkligen är berörda skall leda till konstruktiva diskussioner som söker finna lösningar istället för pajkastning i media som dessutom innehåller massor av felaktig information.

Lars-Christer Olsson
Ordförande i Svensk Elitfotboll