Idag kommer Lennart att begravas i Katarina kyrka. Vi är många som är här och ännu fler som skulle vilja vara med men som inte kunnat komma. Han går till sin sista vila och vi stannar kvar ett tag till. Han förblir en ledstjärna för många av oss och vi försöker följa i hans spår.
Kanske är det för tidigt att reflektera över hans gärning. Hans meritlista är lång och den har repeterats i media över hela världen under de senaste veckorna. Men en meritlista är inte så mycket reflekterande, mer ett konstaterande.
Det är när man tänker på ledaren och vännen Lennart som reflekterandet ger mening. Hur beskriver man då det?
En av Lennarts viktigaste egenskaper var att omge sig med människor som kompletterande honom själv och göra dem trygga i sina uppdrag. Han lät dem också växa i sina roller och gav dem både utrymme och förtroende. Jag tror att det är den här egenskapen jag skall hålla mig till nu och ge er några exempel på hur det tog sig uttryck i praktiken.
De flesta vet att klubben i Lennarts hjärta var AIK och det var där han inledde sin ledargärning som senare ledde honom till Svensk Elitfotboll. För egen del träffade jag på honom första gången i Svenska Fotbollförbundet där han blev ordförande i mitten av 80-talet, precis när jag själv slutade mitt första fotbollsjobb på Skånes FF.
Något år senare tror jag att han gjorde ett av sina viktigaste val av medarbetare inom fotbollen. Han övertygade Lars-Åke Lagrell att bli generalsekreterare i Svenska FF. De där två blev som ”ler och långhalm” och om jag nu skall våga mig på en utvärdering så tror jag att Lars-Åke blev ännu viktigare för svensk fotboll än Lennart hann bli innan han gick vidare till UEFA.
Det blev en del ”gurgel i leden” då Lennart så kraftfullt förordade Lars-Åke som sin efterträdare på ordförandeposten i förbundet när han själv blev vald till ordförande i UEFA. Det var fler som var intresserade av den posten men Lennart fick rätt och jag tror dessutom att han hade rätt. Lars-Åke blev vald.
Den där stora vänliga mannen som blev ordförande i UEFA hade inte några problem att vara skarp i nyporna om det behövdes. Det fick Exekutivkommittén i UEFA erfara redan på sitt konstituerande möte. En av ledamöterna som skulle utses till fjärde vice ordförande var inte nöjd och klagade på att en sådan position var under hans värdighet och ifrågasatte om den ens behövdes. Lennart höll med honom och plockade bort positionen så han fick nöja sig med titeln ledamot.
Nu skriver vi 1990 och när Lars-Åke valts som ordförande i SvFF fick jag möjlighet att bli generalsekreterare i förbundet. Det innebar efter ett tag att jag fick ta ansvaret även för den lokala EM-organisationen när vi hade mästerskapen här 1992.
Nu tillbringade Lennart mycket tid i Sverige och han hade ofta sällskap av två andra giganter i europeisk fotboll, Sir Bert Milliship från England och Egidius Braun från Tyskland, två av de viktigaste medlemsländerna i UEFA. Jag vill nog påstå att det var de här tre som ritade kartan för hur den europeiska fotbollen skulle utvecklas de kommande 10-15 åren.
Nu var det också dags för en annan gigant i den europeiska fotbollen att på allvar segla in på den scen som Lennart så skickligt regisserade, Gerhard (Gerd) Aigner som var generalsekreterare i UEFA. Det är de två som skapat dagens Champions League tillsammans med Claus Hempel och Jürgen Lenz som bestämt sig för att lämna den dåvarande marknadsdominanten på världens idrottsscen, ISL. ISL hade marknadsrättigheterna till alla de stora idrotterna, inklusive OS, VM och EM i fotboll mm. Hempel och Lenz valde att sluta och bilda sitt eget bolag, TEAM som sedan blev UEFA:s exklusiva partner för klubbtävlingarna och det är de fortfarande. Här är ytterligare ett exempel på Lennarts förmåga att omge sig med rätt personer. Det var ett modigt beslut och det finns många historier om vilka beslut som Lennart och Gerd manövrerade igenom en snårig omgivning.
Lennart och Gerd bestämde sig också för att modernisera UEFA. De tog hjälp av Boston Consulting Group och lanserade en helt ny organisationsform för internationella idrottsorgan. Den sattes i verket år 2000 och utgjorde en revolution i idrottsvärlden. Kanske för omvälvande för en del, t ex FIFA. Det rådde hela tiden en rivalitet mellan UEFA och FIFA om vem som var störst och vackrast. Succén med Champions League gjorde i ett slag UEFA ekonomiskt starkare än FIFA och det accentuerades ytterligare när organisationen gjordes om.
Det här förhållandet ledde till ansträngda relationer mellan Lennart och Sepp Blatter, ordförande i FIFA.
För egen del anställdes jag i UEFA år 2000 som ansvarig för de stora klubbtävlingarna, herrarnas EM och all marknadsföring. 2004 utsågs jag till VD för UEFA och fick alltså arbeta direkt med Lennart.
2007 var det dags för ordförandeval i UEFA och nu hade Blatter bestämt sig för att han hade för mycket besvär av UEFA med Lennart vi rodret. Han bestämde sig för att ”lansera” Platini som ny kandidat och han vann ju valet, om än med väldigt liten marginal. Här kunde kanske både Lennart och jag agerat annorlunda och att vi därmed kunde undvikit en del av de problem vi brottas med idag. Men det får bli ämne för andra reflektioner en annan gång.
Lennart var ordförande för UEFA i 17 år, längre än någon annan och ingen annan svensk har haft större inflytande på den internationella fotbollen än han. Det är ett minne att bära med sig för oss som fick nöjet att arbeta med honom. Men det viktigaste minnet är ändå den starka och okonstlade vänskapen.
Lars-Christer Olsson
Ordförande, Svensk Elitfotboll