Allsvenskan 2013 var Malmö FF:s och det är lätt att så här i efterhand konstatera hur guldmakaren Rikard Norling hittade rätt.

Det var med det sylvassa radarpar han skakade fram under hösten då sydafrikanen Tokelo Rantie lämnade för Bournemouth och ersattes av hemvändaren Guillermo Molins som, lätt stukad efter bland annat ett avslitet korsband, kom tillbaka till Skåne från sin minitripp ut i Europa som endast givit sju matcher i belgiska Anderlecht och fyra i spanska Real Betis; mållösa samtliga.

Skillnad det i MFF där den Montevideo-födde allroundspelaren på elva höstmatcher gjorde åtta. Mål redan i comebackmatchen mot Kalmar FF och snart hade ”Gische” och Magnus Eriksson funnit varandra.

23-årige Magnus Eriksson – med ett förflutet i AIK:s ungdomsled, Väsby och Åtvidaberg – blev årets poängkung med elva mål och 14 målpass: sexa i skytteligan, etta i assistligan. Magnus hade en fot med i nästan hälften av mästarnas mål. Dessutom den ende av de 27 i MFF:s guldtrupp som spelade samtliga 30 matcher. Även han en återvändare efter en misslyckad höst 2012 i belgiska Gent; fyra matcher, mållös i samtliga.

Tillsammans blev Magnus Eriksson och Guillermo Molins det radarpar som sköt guldet till Malmö FF (klubbens 17:e) och gör att MFF nu med två SM-guld och en tredjeplats på fyra säsonger redan tagit greppet om 10-talet.

OK, MFF var mycket annat också. Som Jiloan Hamad, yttermittfältare, lagkapten och förebild som nu vandrar vidare till Hoffenheim i Bundesliga. Som Miiko Albornoz och Ricardinho, de spelskickliga ytterbackarna som varit viktiga brickor i lagets sätt att bygga anfall.

Som, förstås, den klurige tränaren Rikard Norling som man sällan vet var man har. Lyssna på denna sedan guldet var klart:

– Hur ser ditt firande ut, Rikard?

– Ja, jag har ju min familj och min stubbe.

– Vilken stubbe?

– Den står på min tomt…

Dessutom hade Malmö FF en ungdomlig utstrålning som manar till efterföljd. Medelåldern – 23,8 år – är den lägsta i en guldtrupp under hela 2000-talet.

Det sägs att ingen kommer ihåg en tvåa, i detta fall vinnaren av Stora silvret, men nog bör AIK:s spelare och ledare ha en särskild eloge detta sorgliga år då man efter en imponerande höstsäsong nådde just andraplatsen.

AIK höll på att förlamas av sorg och chock efter den 32-årige målvakten och tvåbarnspappan Ivan Turinas bortgång i våras, men Andreas Alms lag kom tillbaka med en nu nästan skadefri Henok Goitom, målsprutan Kennedy Igboananike – Årets Mål var väl ändå hans bicycleta mot Halmstad? – och de fasta situationernas mästerlige arkitekt Martin Mutumba i ledande roller.

Fjolårets två topplag, ettan Elfsborg och tvåan Häcken, var Årets Floppar: sexa resp tia. I Elfsborg var spelarna så besvikna med sitt passningsspel att man till och med sparkade tränaren, Jörgen Lennartsson.

Annan tränarcirkus var det i Syrianska, där ikonen Özcan Melkemichel fick nog efter 2-1–förlusten hemma mot Halmstad:

– Jag är för stolt för det här, meddelade han och avgick.

Fem dagar senare höll Syrianska presskonferens och Özcan meddelade att han stannade kvar:

– Jag kan inte svika laget i det här läget, sa han.

2013 var ett både sorgligt och roligt allsvenskt fotbollsår.

 

Text: Lasse Sandlin, Kraftfull Kommunikation / Foto: Bildbyrån