Inspektör, revisor och framför allt – inspiratör! Möt Thomas Lyth, en av fyra föreningsutvecklare på SEF, Föreningen Svensk Elitfotboll som ska få svenska klubbar med elitambitioner att producera fler egna spelare.

När SEF:s nyhetsbrev tar rygg på Thomas Lyth bär det av till Vikingavallen i Täby Kyrkby, norr om Stockholm, för ett besök hos nya Superettanlaget IK Frej.

Snön ligger vit på taken – och planen. Det är svårt att tro att det ska spelas fotboll i Superettan här om ganska exakt två månader, räknat från besöksdatumet.

Akademiansvarige Mike Lindström och sportchefen på ungdomssidan, Richard Spong – som nyligen avslutat en framgångsrik spelarkarriär som startade i IK Frej, fortsatte i BP och Djurgården med uppdrag i ungdomslandslagen och avslutades hos moderklubben på Vikingavallen i höstas – tar emot och vi slår oss ned vid det stora, bruna mötesbordet i klubblokalens bortre del.

Full poäng – eller ingen alls
Det blir ett tretimmarsmöte där Thomas Lyth går igenom certifieringsdokumentet, punkt för punkt – precis som han och tre kollegor gör med 58 andra föreningar i Allsvenskan, Superettan och division 1 med deadline 28 februari. Ett dokument han sammanställt utifrån klubbens inskickade svar och genom att leta information på bland annat föreningens hemsida.

Thomas Lyth och hans kollegor sätter antingen full poäng, eller ingen alls på respektive fråga, elitklubbarnas ungdomsakademier. Någon gradskillnad i bedömningen förekommer inte. Antingen har klubben en plan för spelarnas utveckling, eller inte. Detsamma gäller mål med ungdomsakademin, utbildning av ledare, samverkan med skola, faciliteterna för träning och rekrytering av spelare och ledare – för att nämna några områden som skärskådas.

Föreningens ungdomsakademi ska ha minst 500 poäng utav 1 000 möjliga för att bli certifierad som Tipselit Akademi, enligt SEF:s modell. Egentligen finns det inget tak för antalet poäng uppåt eftersom den sista delen i certifieringsdokumentet utgår ifrån hur många spelare i ungdomsakademin i åldern 12-19 år som har debuterat i elitsammanhang – som varit med minst ett år i föreningen före debuten. Thomas Lyth förklarar:

– Att bli fotbollsspelare och kunna konkurrera om något av de cirka 600 fotbollsspelarjobb  som finns i Sverige i dag för pojkar är en utbildning som kräver långsiktighet och tålamod. Så många är det som kan försörja sig och sin familj på att spela fotboll i dag.

Talar ogärna om elit
Utbildningen till fotbollsspelare är indelad i faser.

– Upp till 14 år är utbildningen baserad på att leka och lära, och i åldern 15-19 år på elitförberedande verksamhet. Den som är bäst på att slå en bredsida ena året är förmodligen inte bäst på det året efter. Då är det någon annan. Spelarna utvecklas olika i olika åldrar. Det behöver alla vi som arbetar med ungdomsfotboll har kunskap om och respekt för.

Thomas Lyth tar ogärna ordet ”elit” i sin mun när han talar om ungdomsfotboll.

– Varför? Jo, för att det är omöjligt att säga vilken ungdomsspelare som ska gå hela vägen och lyckas som senior. Det är omöjligt när spelaren är tolv år och det är lika omöjligt när han är nitton år. Jag kan det i alla fall inte, förklarar Thomas Lyth som har levt och andats fotboll hela livet fram till i dag när han är pensionär – en hårt arbetande och resande pensionär i fotbollens tjänst kanske ska tilläggas.

80 procent egna spelare
”Lythens” fotbollskarriär startade i Årsta, där han som ung bildade  ett lokalt lag som tog sig ända till åttondelsfinal i S:t Erikscupen – fortsatte i Årsta Södra innan det var dags för Hammarby, varav fyra säsonger i A-truppen med ett antal matcher i DM, 1963-68. Stjärnorna passerade revy i omklädningsrummet, såsom bröderna Kenta och Billy Ohlsson, och Ronnie Hellström. Därefter varvade Lyth ned i Huddinge, där han tog på sig sitt första ledaruppdrag som assisterande tränare.

Som ledare förknippas han oftast med BP, Brommapojkarna, där han varit tränare och bollplank, men också AIK där han var med och tog SM-guld som assisterande till Tommy Söderberg 1992. I AIK satt han dessutom i styrelsen två år och drev målet ”80 procent egna produkter i A-truppen” på ett så envist sätt att han åkte ut ”med buller och bång”.

– Jag är stolt ändå, för de ansvariga för ungdomsverksamheten, men även Mikael Stahre och Björn Wesström, stod bakom mig och stöttade. De blev inspirerade av det höga målet. Hundra procent spelare ur den egna verksamheten kan nog aldrig någon elitklubb nå. Du behöver ta in spetsspelare – och det är svårt att lyckas ta fram färdiga elitspelare ur varje årskull i den egna klubben.

Ärlighet vara längst
1998 anställdes Thomas Lyth på Svenska Fotbollförbundet, bland annat som talangutvecklare, projektledare och riksinstruktör. Han var med och revolutionerade ungdomslandslagens verksamhet och införde långsiktighet och fokus på spelarutbildning istället för tidig selektering. Han agerade också ”spion” åt A-landslaget inför och under EM och VM 1998-2008.

Thomas Lyth inleder mötet med IK Frejs representanter att betona vikten av ärlighet.

– Visst går det att skriva att det finns ansvariga för områden i spelarutvecklingen som egentligen inte finns, men det är ju ingen mening med det. Certifieringens syfte är ju att hjälpa klubben att bli bättre på att arbeta långsiktigt och metodiskt för att kunna erbjuda en allt bättre verksamhet, och på så sätt producera fler spelare till A-truppen ur de egna leden, säger den numera 70-årige före detta idrottsläraren som fortfarande tycker om att stå framme vid ”tavlan” och rita och skriva – vilket han gör av och till i IK Frejs gula klubbstuga denna vintriga torsdag i början av februari.

Föreningens erbjudande
Bland annat ritar han en matris med uttryck som ”spelarens ålder”, ”antal träningar/år”, ”antal matcher/år för respektive spelare”, ”antal tränare/lag” och ”tränarens utbildningsnivå” på den vågräta raden, samt spelarnas ålder med siffrorna 8-19 under varandra på den lodräta. Han tar ett steg tillbaka, tittar en kort stund och förklarar för den lilla, men ivrigt lyssnande, församlingen:

– Det här är ett enkelt sätt att åskådliggöra vilket slags erbjudande föreningen har till spelaren och dennes föräldrar. Det pratas om att träna tio tusen timmar för att bli elitspelare. Det är möjligt att det stämmer, men jag har fortfarande inte mött den förening som har kunnat erbjuda tio tusen timmar utbildning i form av träning och match till sina spelare.

– Föreningarna behöver fundera på sitt erbjudande och arbeta för att kunna leverera det som man bestämmer sig för att erbjuda.

Systematiska tematräningar
När det gäller träning i de lägre åldrarna förordar föreningsutvecklare Lyth tematräningar.

– Många klumpar ihop åldrarna, exempelvis sju-tio år, och sätter upp mål för vad spelarna ska kunna i den åldersgruppen. Risken är att de går för fort fram och slarvar igenom momenten, och går vidare med elvaårskonceptet redan när spelarna närmar sig nioårsåldern. Då missar man en del av utbildningen. Repetition är viktig, liksom att det är flera föräldrar som delar på tränarsysslan, och helst utbildar sig kontinuerligt så att det blir både kvalitet och kontinuitet i träningen – även om någon är borta en period på grund av exempelvis hög belastning på jobbet.

– Ett bättre sätt är att bryta ned på exakt ålder, exempelvis vad ska vi träna på för våra sjuåringar – och  göra tematräningar fem träningar i rad, exempelvis nöta bredsida. Efter fem träningar går man vidare och nöter nästa moment, kanske mottagningar. Detta blandas upp med smålagsspel minst hälften av träningstiden, dels för att få chans att använda det du lärt dig i tävlingsliknande situation, dels för att det är viktigt att träna på spelförståelse från tidig ålder – och det gör du bäst genom att spela fotboll.

Nivåindelning på mikronivå
Nivåindelad träning är ett ämne som diskuteras ofta och mycket.

– Jag tror på mikronivåindelning, det vill säga att nivåindela en liten del av träningen – enstaka övningar eller i spel tre-mot-tre. Däremot tror jag inte på att cementera nivåindelningen för att uppnå högre kvalitet. Det är tvärtom bättre att blanda spelare av olika kvalitet, det vill säga låta spelare som inte ha kommit så långt i utvecklingen matchas mot bättre spelare och lära av dem.

– De omvända gäller också: de spelare som kommit längst få ta ansvar för de längre bak i ledet. Det är ett bra sätt att träna sitt ledarskap på planen. Dessutom är ett lags viktigaste spelare den som tas ut som elfte och sista spelare till matchen. Du vinner inga matcher över tid om du alltid startar matchen med tio spelare. Då är det viktigt att alla spelare i laget får lära sig att ta ansvar för honom eller henne. Det skapar dessutom en bra lagkänsla och därmed också en bra klubbkänsla.

Hur viktigt är det då att vinna?
– Kortsiktiga vinster ersätter aldrig långsiktig spelarutbildning. Generellt sett tränar vi för mycket för att vinna nästa match, och för lite på att utbilda spelare på lång sikt. Nu pratar jag om ungdomsfotboll. Seniorfotboll är det ju en helt annan sak, där handlar det om att vinna varje match. Där påverkar den senaste matchen veckans träningar, men också den långsiktiga ambitionen ska finnas med. Även seniorspelare kan förstås utvecklas. Det är en svår avvägning.

Men de bästa ungdomslagen måste väl ändå förse svensk elitfotboll med de flesta och bästa seniorspelarna, eller…?

– Nej, så enkelt är det inte. Ta Malmö FF:s extremt talangfulla lag pojkar födda 1967, exempelvis. De vann SM-guld som artonåringar. På vägen till guldet vann de över bland annat IFK Värnamo med hela 9-0. Från den matchen var det bara en spelare som gick hela vägen upp i Allsvenskan och A-landslaget, och han spelade i IFK Värnamo. Det var Jonas Thern… Inge Blomberg och Tord Grip, som var inblandad i Malmö FF vid den tiden, insåg Therns potential och tog honom till MFF. Resten är historia.

Vad det innebär att bli ”kallad till match” står också upptaget i SEF:s certifieringsdokument. Thomas Lyth förklarar vad Föreningen Svensk Elitfotboll anser innefattas i begreppet:

– Att bli kallad till match innebär att du spelar åtminstone en halvlek, eller kanske till och med hela matchen. Ska du utvecklas till att spela nittio minuter i hårt tempo som senior, fyrtio-femtio matcher om året, duger det inte att hoppa in tio minuter här och tio minuter där som ungdomsspelare. Det funkar fram till cirka tio års ålder, sedan hämmar det definitivt utvecklingen.

Vad krävs det då av klubben och spelaren för att ungdomsspelaren ska utvecklas till elitspelare som seniorer?
– Klubben kan via tränaren utbilda spelaren, men det är spelarens eget ansvar att utvecklas. Jag som tränare kan aldrig få spelaren att bil skickligare passningsspelare eller i spelet hitta en bra lösning – det måste spelaren utveckla ett eget driv att göra på egen hand. Att skylla en utebliven spelarkarriär på tränaren håller inte. Som junior i Hammarby tränade vårt lag ibland utan tränare. Jag lärde mig mycket på de träningarna också, bland annat att glidtacklas och att förstå spelet fotboll tack vare spel i högt tempo med duktiga spelare runt omkring mig. Det är att ta ansvar för sin egen utveckling!

Mike Lindström, Richard Spong och SEF:s nyhetsbrevs utsände börjar få skrivkramp efter att ha lyssnat och antecknat i nästan tre timmar. Akademiansvarige Lindström sammanfattar slutligen certifieringssamtalet:

– Det är mycket att ta in, men också mycket inspirerande! Dokumentet är strukturerat upplagt, enkelt att gå igenom steg för steg och kommer att fungera utmärkt att arbeta med för att utveckla våra spelare på främst ungdomssidan. Den här genomgången kommer absolut att ändra vårt sätt att arbeta med spelarnas utveckling, bland annat införa tematräningar i tidig ålder med många utbildade föräldratränare som kan dela på ansvaret.

Förankring framgångsfaktor
Thomas Lyth skickar med en passning till duon som ska se till att IK Frej i fortsättningen producerar fler spelare ur de egna leden till A-truppen.

– Se till att förankra dokumentet ordentligt i styrelsen, så att alla i klubbens ledning ställer upp på det och inte säger något annat om de får frågor från föräldrar och spelare. Läpparnas bekännelse duger inte för att få fram elitspelare i den egna föreningen.

Thomas Björn, Kraftfull Kommunikation / Foto: Svensk Elitfotboll