Hallå där, Tommy Theorin, som tackades av på Svensk Elitfotbolls årsmöte den 20 mars efter drygt 20 år i elitfotbollens tjänst.
Vad är du mest stolt över under alla dina år?
– Hur vi utvecklade fotbollen tillsammans med Svenska Fotbollförbundet, föreningarna och distrikten. Bland annat ökade vi TV-avtalet från en till tjugo miljoner kronor, och därefter till nya höjder. Vi lyckades få till konceptet Veckans Match – en match som höjdpunkt från varje omgång. Den första direktsända Veckans Match spelades den 1 september 1997 på Örjans Vall mellan Halmstad BK och AIK. De var en av de finaste dagarna under min tid i Föreningen Svensk Elitfotboll. Det var en utveckling som blev möjlig genom samarbetet med klubbarna och dess distriktsförbund – och visade att vi valt rätt väg i vårt arbete.
Med facit i handen: något beslut du hade tagit annorlunda i dag?
– Ja, vi skulle hållit fast vid Royal League! Vi var fyra år för tidigt ute. Tanken var helt rätt: att erbjuda tävlingsmatcher efter säsongen. Vi hade dock inte arenorna som krävdes. Arenautvecklingen har varit enorm och idén om en nordisk liga hade varit klockren i dag. Jag fick det bekräftat av Åge Hareide härom veckan. Han och Malmö FF saknade tävlingsmatcher mellan Allsvenskan och gruppspelet i Champions League.
Din största besvikelse under alla dessa år?
– Att publikintresset inte ökade efter VM i USA. Vi trodde att VM-succén skulle påverka Allsvenskan positivt i form av ökade publiksiffror, men så blev det inte. De låg kvar runt cirka fyra tusen besökare per match i snitt. Samtidigt blev det startsignalen för ett enormt evenemangsarbete!
Du är hockeykille från början…?
– Nja, faktiskt inte, utan badmintonkille. Jag tog SM-guld både som spelare och ledare i MAI och gjorde ett drygt dussin landskamper. Blev också fotboll genom min fars karriär och sedan en egen blygsam i IF Allians. Därefter blev jag klubbdirektör i Enighet i Malmö – en förening med tio sektioner, bland annat badminton, brottning och karate. Först därefter blev jag klubbdirektör i Malmö IF. Vi gick upp i elitserien och tog två SM-guld 1992 och 1994, plus Europacup-guld 1993. Det var en fantastiskt rolig tid!
Vad tog du med dig från ishockeyn in i fotbollen?
– Evenemangsarbetet, klubbarnas samarbetsvilja samt betydelsen av statistik. Fotbollen var underutvecklad inom det området. Matchresultat och målgörare var i stort sett den enda statistik som fanns att tillgå. Ishockeyn hade kommit betydligt längre.
Vad har elitfotbollen i Sverige för utmaningar framför sig?
– Att utveckla evenemangssidan ytterligare, att hålla grytan kokande även mellan säsongerna och att stärka säkerhetsarbetet ytterligare. Vi måste få bukt med bengalerna. Det är inte frågan om OM det ska hända något, utan NÄR. Det är viktigt att vi skapar en positiv supporterkultur hela vägen.
Vilken är den bästa ordförande du arbetat under?
– Jag vill inte framhålla någon speciellt då det har fungerat bra med alla. Däremot vill jag säga att ett bra stöd är det viktigaste för att du ska fungera som daglig ledare. Det har jag fått både som klubbdirektör och under mina år som generalsekreterare i Svensk Elitfotboll – och även i arbetat med att införa WiFi på alla arenor samt skapa ett gemensamt CRM-system för klubbarna i Allsvenskan och Superettan.
Finns det några klubbledare som betytt extra mycket för dig genom åren?
– Ja, och de är verkligen många vill jag säga! Av dagens klubbledare vill jag speciellt framhålla Bosse Andersson, Stefan Andreasson, Svante Samuelsson, Urban Hagblom, Paul Myllenberg och Mikael Kaller. Om jag har glömt någon säger jag ”förlåt”, för jag har haft ett stort stöd av er alla i vårt gemensamma arbete!
Om du vore en sagofigur i Astrid Lindsgrens värld, vem skulle du vara då?
– Emil i Lönneberga! Jag gillar hyss, som den där gången jag lade tegelstenar i Percy Nilssons axelväska. Han klagade hela dagen på att den var tung. Det var först när han kommer till säkerhetskontrollen på Arlanda, och de stoppade honom, som han förstod vad det var frågan om. Då var vi några som naturligtvis var totalt oskyldiga…
– Sticker man ut huvudet får man räkna med att få tillbaka med samma mynt. Jag blev själv ”drabbad”, då Sten-Inge Fredin, tidigare HIF-ordförande, smugit ner en vattenflaska i mitt handbagage.
Thomas Björn, Kraftfull Kommunikation / Foto: Jesper Landby
