Djurgårdens IF har, sedan länge, gjort ett gediget arbete med sina fans och hela tiden legat långt framme när det gäller att ta initiativ till integration mellan klubben, fansen och samhället i övrigt. Allt i akt och mening att ta det ansvar alla våra medlemsklubbar tar för verksamheten och som svensk idrott gjort genom alla år. Det är inte idrotten som organiserar huliganism. Vi är utsatta för den. Vi gör allt vi kan för att både vi och samhället skall bli fri från den genom att arbeta förebyggande och genom att försöka omvända de som slagit in på en så destruktiv väg.
Foto: Simon Hastegård, Bildbyrån
Djurgårdens IF har kontinuerligt rapporterat om sina projekt och hela tiden haft en imponerande hög kvalitet i sin rapportering, ofta baserad på gedigna studier. Det är en av dessa rapporter som ligger till grund för den debattartikel som vi, Djurgårdens IF och Hockeyligan presenterade i Dagens Nyheter i slutet av förra veckan.
Nu ser vi lovande tecken på att våra politiker vill finna vägar att arbeta tillsammans med oss mot det våld som utvecklats kring publikrika evenemang. Det här är ett problem som inte kan lösas genom konfrontation eller att varje led som är berört skall klara av frågan på egen hand. Varken vi, polisen eller andra myndigheter kan hantera hela problemkomplexet själva. Vi måste hjälpas åt.
Genom vårt projekt, ”Stå upp för fotbollen”, visar även näringslivet att de vill vara med och skapa bättre miljöer kring våra arrangemang samtidigt som de som vill ta sig ur sina egna destruktiva problem får hjälp med detta.
Vi är helt överens inom fotbollen och hockeyn att vi tillsammans med våra fans och myndigheterna kan skapa konstruktiva lösningar på det samhällsproblem som huliganismen innebär genom att var och en tar ansvar för sin del av problemet samtidigt som vi samordnar insatserna för maximal effekt.
Här följer debattartikeln som kanske fick våra politiker med på samma linje som vår. Låt oss nu samverka i konstruktiva åtgärder som stärker våra gemensamma strävanden inom ramen för den demokratiska modell vi är överens om, istället för att skylla på varandra.
Föreningen Svensk Elitfotboll
Lars-Christer Olsson, ordförande
Poliskostnadsutredningen – ett fuskbygge
Nyligen spelade Brommapojkarna sin hemmamatch mot Djurgården på nya Tele2-Arena som ju egentligen är Djurgårdens hemmaarena. Poliskostnaderna tas av samhället då Brommapojkarna är en förening. Hade matchen spelats på samma arena men med Djurgården som hemmalag hade Djurgården, som är ett så kallat idrottsaktiebolag, fått betala höga poliskostnader.
Ett idrottsaktiebolag förväntas nämligen behöva incitament för att arbeta med säkerhet. En uppfattning det helt saknas belägg för. I det uppdrag Justitiedepartementet ålade Bo Svensson, ”Poliskostnadsutredningen”, står det explicit att poliskostnaderna måste finnas kvar så att berörda klubbar har ett incitament att arbeta med säkerhet. Utredningen har skickats ut på remiss och kan bli underlag för en lagändring.
Djurgården Fotboll har publicerat en omfattande genomlysning av poliskostnadsfrågan med den passande titeln ”Incitament”. Vi har tagit del av underlaget som visar på besvärande brister i det material som presenterats för de politiska beslutsfattarna. Enligt vår mening avslöjar hanteringen av poliskostnadsfrågan att den inte står högt på den politiska dagordningen och att man därför verkar vara beredd att göra avkall på grundläggande demokratiska värden i beslutsprocessen.
Att frågan är komplex råder det inget tvivel om, ett faktum man ska vara ödmjuk inför, men det är knappast för mycket begärt att kräva av våra beslutsfattare att ha hela bilden klar för sig. Inte minst borde man åtminstone ha tagit till sig av den gedigna utredning Björn Eriksson tidigare lagt fram. Det är samma utredning som regeringen själv har beställt och återkommande hänvisat till när frågan har aktualiserats i olika sammanhang fram till dess slutförande.
Överlag är justitieministerns och Justitiedepartementets hantering av frågan både en sorglig och allvarlig historia. Man har tillsatt, avstyrkt och plockat i de aktuella utredningarna lite som man velat tills man fått önskat resultat. Det är ur demokratisk synvinkel förkastligt och sätter helt ur spel, den sista utpost som ska förhindra att politiska beslut tas på felaktiga och rent av opportunistiska grunder.
En förutsättning för att en avgift ska fungera som incitament är att det finns en mycket tydlig koppling mellan åtgärder och kostnader och att man kan påverka dessa. I dag blir berörda klubbar fakturerade mångmiljonbelopp av en polismyndighet, som enligt egen utsago varken har skyldighet eller intresse av att redovisa hur beloppet har räknats fram eller hur den polisiära bemanningen kan minskas. Paradoxalt nog har man tagit ifrån oss vårt bästa incitament, nämligen att kunna påverka vår egen utveckling. Att vi är helt beroende av goodwill, publik och samarbetspartners för driften av vår verksamhet är tydligen inte incitament nog.
Bo Svenssons utredning har sågats av näst intill samtliga remissinstanser. Allvarliga felaktigheter i utredningen framträder. Påståenden som inte kan beläggas blandas med okunskap vad gäller ett arrangemangs villkor. Till exempel tror Bo Svensson att klubbarna kan välja att anlita poliser istället för ordningsvakter utifrån ekonomiska incitament och att det motiverar en hög poliskostnad. Vi kan informera Bo Svensson om att vi har absolut ingenting att säga till om rörande polisiära överväganden. Rikspolisstyrelsens (RPS) remissvar är ett undantag. De vill tvärtom se ännu högre poliskostnader för att ytterligare stärka det så kallade incitamentet för ordningshållning.
Bo Svensson skriver att han inte har anledning att ifrågasätta polisens uppfattning att klubbarna arbetar hårdare med säkerhet från det att man blev ersättningsskyldiga. Vi har tagit del av det underlag (i form av två rapporter från 2011 och 2012) man anser sig ha för den här slutsatsen och kan konstatera att Bo Svensson borde ha undersökt uppgifterna från RPS mer noggrant. 2011 års rapport slutfördes inte på grund av för stora kvalitetsbrister och lämnades således inte ut. 2012 års rapport kommer fram till att svaren i mångt och mycket är tvetydiga och att det därför är svårt att dra några direkta slutsatser av enkätmaterialet.
Vad som inte heller framgår i RPS remissvar är att de flesta polismyndigheter, som ändå uppfattar en ökad vilja hos arrangören att ta ansvar, inte har några betalningsskyldiga idrottsaktiebolag i sitt län. De har svarat med utgångspunkt i andra typer av arrangemang med helt andra villkor och förutsättningar. Rikspolisstyrelsen har med andra ord medvetet presenterat en uppfattad åsikt som man helt saknat belägg för och som Justitiedepartementet i sin tur byggt sin utredning kring. Höga poliskostnader har en hämmande och kontraproduktiv effekt på säkerhetsarbetet vilket leder till att samverkan mellan parterna försvåras.
Miljonpålagorna dränerar vidare de drabbade klubbarna på viktiga resurser som istället hade kunnat läggas på proaktivt arbete. Vi från idrottens sida kräver att det fortsatta arbetet med poliskostnadsfrågan präglas av en högre kvalité, där förslagen baseras på kunnande och fakta framför tyckande. I ljuset av den omfattande remisskritiken av Poliskostnadsutredningen, där kammarrätten och konkurrensverkets invändningar om associationsformens bristande relevans för ersättningsskyldighet sticker ut, så kan vi inte se att det fundament som Poliskostnadsutredningen idag bygger på, har fortsatt bärkraft.
Vi uppmanar med hänsyn till vad som har framkommit:
• Justitiedepartementet att avlägsna Bo Svenssons rapport helt från poliskostnadsdiskussionen eftersom att såväl uppdrag som utredning innehåller besvärande brister.
• Regeringskansliet att återuppta Björn Erikssons utredning igen som underlag för debatt och för framtida beslut som har en bred förankring hos alla intressentgrupper.
• Länspolismästarna i de aktuella distrikten att återinföra rabatten till dess att en rättssäker hantering av poliskostnadsfrågan kan garanteras. Särskilda skäl har av rättslig instans ansetts vara legitimt skäl för en nedsättning av poliskostnader. De missförhållanden som uppdagats berättigar, enligt vår mening en hundraprocentig nedsättning.
Jörgen Lindgren, vd, Svenska Hockeyligan AB (SHL)
Mats Enquist, generalsekreterare, Föreningen Svensk Elitfotboll (SEF)
Johan Ahlborg , vd, Djurgården Fotboll