En fotbollsdomare är inte längre en anonym man i svarta kläder. Jonas Eriksson är inte bara Sveriges mest meriterade domare utan också i allra högsta grad en profil som använder sin karriär för att marknadsföra sig själv men också för att inspirera fler att döma fotboll.
– Vi vill få fler att respektera domaren, eller i slutändan bli domare själv, säger Jonas Eriksson till Svensk Elitfotboll.
”Jag kommer snart, jag pratar med Anders Svensson i telefon”. SMS:et kommer från Jonas Eriksson. Domaren som Anders Svensson kvällen innan sade sig aldrig mer vilja träffa. Dygnet har varit hektiskt för vår svenske VM-domare som kommer ner till hotellobbyn fem minuter senare.
– Anders borde veta bättre, menar Jonas Eriksson, men säger också att ärendet nu är utagerat.
Det är dagen efter Elfsborg – IFK Göteborg. Boråslaget såg ut att gå mot seger mot ärkerivalen i Allsvenskan men ”blåvitt” kvitterar på straff i matchens absolut sista sekunder. Straffsituationen föregicks av en situation där Elfsborgs Viktor Claesson borde fått en frispark med sig och protesterna från framför allt Anders Svensson var stora. Nu, nästan 24 timmar efter matchen, är läget fortfarande spänt. Anders Svensson har ringt elva gånger till Jonas Eriksson som inte kunnat svara förrän nyligen. De båda har pratat och en ångerfull Anders Svensson hade bett om ursäkt för sitt påhopp.
Det borde ha varit frispark till Elfsborg och Eriksson erkänner att han gjorde fel där, men det finns ändå en gräns hur mycket man kan protestera i samband med en situation. Eriksson säger också att det är delvis därför han ställer upp på intervjuer. För att göra domaren mer mänsklig och därmed öka förståelsen för yrket och kanske göra att protesterna minskar.
– I dag är media bara personinriktat. Därför måste domarna också bli personliga. Alla som vill ta en plats i fotbollen måste ställa upp och vara tillgängliga. Det kan man göra på olika sätt, men framför allt att kunna prata om det och marknadsföra det. På det stora hela vill vi få fler människor att respektera domarna, att de gör sitt jobb, eller att de i slutändan vill bli domare. Alltså att fler unga killar och tjejer vill döma. Man kan komma från Luleå och ändå nå till ett VM utan att ha varit en speciellt bra spelare, menar Eriksson.
Öppenheten gäller även i samband med fotbollsmatcherna i Sverige där domare, till skillnad från i UEFA-matcher, får uttala sig. Eriksson drar sig inte för att diskutera domslut efteråt och efterlyser faktiskt ett större engagemang från spelarna.
– Jag är lugn och trygg. Jag tycker att det är bra, det skapar förståelse. I stället för att man gömmer sig, stänger dörren och säger jag har inga kommentarer. Jag säger, kom in i domarrummet om 20 minuter. Det är för att de ska lugna ner sig, att jag ska få pusta ut och inte heller vara i affekt. Men det är ingen som kommer. Men vad fan, kom in, knacka på, fråga vad jag gjorde så ska jag förklara det. Det saknar jag. Jag önskar att fler spelare kom in och ställde frågan. Vad gjorde du här? Vad säger regeln? Ja men han gjorde si och så, så uppfattade jag det. Då kan jag förklara det och det kanske gagnar dem. Det är alldeles för få som kommer in.
Jonas Eriksson under en match mellan Elfsborg och IFK Göteborg i Borås.
Foto: Jörgen Jarnberger / BILDBYRÅN
Domarna profiler
Jonas Eriksson har klämt in en intervju mellan två event. Strax ska han iväg på en paneldebatt i samband med Bokmässan men domaren är allt annat än stressad och låter intervjun ta den tid den tar. Tanken är att prata om skillnaderna mellan Allsvenskan och Europa, men samtalet glider i stället in på domarskapet och hur domarna blivit stora profiler i dagens fotboll.
– Allt ändrades när Collina kom upp där i slutet av 90-talet. Han blev en profil på grund av sitt kroppsspråk, sitt utseende och mimiken. Jag tror det är väldigt bra. Folk som inte har en aning om fotboll blev intresserade. Många hade inte sett en match, men de förknippar honom med något. Det är klart att det är bra på sitt sätt. För domaren i sig tror jag inte det betyder något att Jonas Eriksson dömer. Folk blir ändå irriterade på mannen i svart, eller i gult, eller i rött.
En del av profileringen av domaren samt tillgängligheten är att en ny generation ska växa upp med intresse att bli domare. I Sverige har Jonas Eriksson varit förebild för många unga domare ett bra tag och det finns ett system där domarna hjälper varandra att slussas in i hetluften.
– Jag hade Anders Frisk som jag reste jättemycket med. Dels för att de hur han reste internationellt, hur han förberedde sig. Jag var på Camp Nou 2002. El clásico, semifinal i Champions League. Att vara på Camp Nou, se planen, se omklädningsrummen, se kapellet in till höger, se domarrummet, att veta hur det såg ut. När jag väl kom dit och dömde min första match då hade jag liksom redan gjort debut. Jag hade redan varit där.
Jonas lärde sig mycket av Anders Frisk men han hade även flera av de andra svenska domarna som mentorer.
– Vi är jättebra i Sverige på mentorskap. Jag hängde på Anders (Frisk) lite, jag hängde på Fröjdfeldt, jag hängde med Martin Hansson en del och nu idag så har Martin (Strömbergsson) hängt med mig, och jag och Mohammed (Al-Hakim) har tränat en hel del ihop. Det finns något man ger tillbaka. Det är sensationellt bra och det är lätt att glömma när man är i Sverige men vi har bra domare. Vi har ett lag i Champions League, vi har två domare i Champions League. Vi har fyra domare totalt som kvalificerat sig och dömer i Europa League. Att jämföra med Norge som har en domare som dömer i Champions League, ingen i Europa League. Vi har det jättebra och vi får upp domare år efter år. Sverige har haft domare i alla mästerskap från 86, förutom 98 i Frankrike då Frisk opererades för diskbråck och 2010 då Martin Hansson blev uttagen men senare reserv.
Vinnarmentaliteten är stor men ingen vill vinna på någon annans bekostnad.
– Alla vill döma de bästa matcherna och vara högst rankade. Men det är inte armbågarna, att man vinner på bekostnad av någon annan. Jag säger alltid det man får inte bättre matcher för att det går åt helvete för någon annan, du får matcher för att du själv lyckas. Det är bara så. Och sen är det så att om man som svensk domare vill lyckas i utlandet så spelar det ingen roll om det är Eriksson, Strömbergsson, Johannesson eller Hansson i slutändan, det är en svensk domare. Swedish referees are good. Punkt. Det innebär att om vi har en massa domare som är dåliga. Was it Eriksson or Strombergsson who was a terrible referee? Alla gagnas av att det går bra. Det finns en konkurrens, men inte med armbågar, utan som sporrar.
Svenska domare erkänt bra
Överlag har svenska domare ett gott rykte i världen och även om det inte blev någon VM-final för Eriksson i Brasilien så har Sverige stora framgångar för att vara ett litet land, precis som på spelarsidan. Det kan vara en fördel enligt Jonas Eriksson.
– Ravshan Irmatov från Uzbekistan. Har du hört talas om honom i fotbollssammanhang? Nej! Han har dömt mest VM-matcher av alla domare genom tiderna. Någonstans kan man lyckas även om man kommer från ett litet land. Ibland kan det vara en fördel att komma från ett litet land. Det är kanske lättare att döma i Allsvenskan än att döma i Premier League. Om Mark Clattenburg gör ett misstag i Premier League, då vet hela världen om det, alla ser det. Det är en helt annan press, och tryck, än att döma i Sverige.
Fotbollen i de stora matcherna i Europa håller en högre klass än i Allsvenskan men den stora skillnaden är tryggheten och språket, säger Eriksson.
– Det är skillnad, det är det. För det första när jag kommer till en Allsvensk match så vet spelarna vem jag är. Jonas kommer göra si och så och så. Dem vet var de har mig, det gör dem lite tryggare, de behöver inte testa gränserna. Jag vet vart jag har spelarna. Vi tar Halmstad – Falkenberg. Jag känner till lagen väldigt väl. Både som lag, som grupp hur de funkar. Jag känner till taktisk färdighet, svagheter, styrkor. Jag vet vem man kan prata med, inte prata med. Det gör mig lite tryggare. Skillnaden är att en Allsvensk match har inte samma nerv och spänning. När du dömer ligatvåan i Tyskland, Wolfsburg, mot Manchester United som var fyra i England. Hur är styrkeförhållandena där? Hur bra är man? Hur starka är de lagen mot varandra? Det är så otroligt svårt att värdera.
Svenska domare kritiseras ibland för att döma på ett sätt i Allsvenskan och på ett annat i Europaspelet. Eriksson hävdar att det har mycket att göra med just kroppsspråket och språkförbristningarna.
– Jag har engelskan med mig och jag kan lite spanska och lite italienska fraser. Jag kan göra mig hyggligt förstådd. Utöver det kan jag med mitt kroppsspråk visa att jag inte vill snacka. Jag kan vända ryggen till. Jag kan själv också anpassa mitt ledarskap för att visa hur det är. Jag kan också vara väldigt tydlig. Jag kan använda mitt kroppsspråk för att sälja in och det gör jag nog bättre internationellt än hemma i Sverige för där måste jag göra det.
Jonas Eriksson i samtal med Nils-Eric Johansson under Hammarby och AIK.
Foto: Joel Marklund / BILDBYRÅN
Kroppsspråket viktigt
Språkbarriären är viktigare än man tror ute i Europa menar Eriksson. Många uttrycker sig annorlunda i framför allt kroppsspråket, speciellt när de olika parterna inte har samma modersmål.
– Det är lättare i Sverige naturligtvis. I Sverige kan spelarna komma fram och vara glada när de pratar med mig. I utlandet när de kommer så skriker de kanske på ett språk jag inte behärskar och då måste jag använda en annan bestraffningstrappa. Utländska spelare använder kroppsspråket på ett annat sätt. Det är svårt även om de är trevliga. De kan ha sprungit över halva plan och svängt med armarna men bara sagt ”Mr. Eriksson. You are an excellent referee but that was a poor decission”. Då är det svårt för mig att övertyga personera på läktarna att han sa bara snälla saker och då måste jag ge honom ett gult kort. Det är en skillnad.
Jonas Eriksson har dömt 36 matcher i Champions League och har blivit ett namn i världen. Han beskriver att framför allt VM i Brasilien var ett stort skyltfönster för honom som domare och att det blivit lite lättare att döma i Europa efter det, och det underlättar på många sätt.
– Det gäller mycket mer att vinna, det gäller mycket mer i varje match. En Allsvensk lunk med 30 matcher, eller Superettan, eller i Premier League, så är det inte lika viktigt att förlora en match. I Champions League så kan en match efter en oavgjord och förlust innebära att du är utslagen i princip. Där har du också en skillnad. Det är en större anspänning. Lagen i Europa känner inte till domarna lika väl. Nu har jag haft turen att folk vet vem man är. Det innebär att det blir lite lättare. ”Jaha, han har dömt VM”, så de har lite koll på hur man funkar som domare och det gör att de känner sig lite tryggare och kanske inte sticker ut där.
FIFA har i år strukit kravet på att en domare inte får vara äldre än 45 år för att döma. Jonas Eriksson, 41 år, har alla möjligheter att fortsätta arbeta som domare men börjar ändå se slutet på karriären.
– Att jag ska döma längre än 45, det har jag oerhört svårt att se. Jag har varit Allsvensk domare sedan 2000, FIFA-domare sedan 2002 och jag har snart gjort 300 allsvenska matcher. Jag ska fortsätta så länga jag tycker det är kul att döma. Jag ska inte döma för sakens skull utan det ska vara kul, och det tycker jag att det är just nu. Målet är satt till EM till sommaren. Det känns överkomligt och rimligt.
Jonas Eriksson har kritiserats i Sydeuropa för hans privata affärer vid sidan av fotbollen och det verkar sticka i ögonen att han också dömer fotboll.
– Jag dömde fotboll före jag började tjäna en massa pengar och varför ska man inte fortsätta göra det även fast man har pengar? Jag har aldrig dömt fotboll, oavsett om jag har åkt till Sikfors eller Infjärden, oavsett så dömde jag aldrig för de här 500-600 kronorna. Okej, det var kul att få betalt men om någon skulle säga till mig att jag får döma Champions Leaguefinalen, då skulle inte jag fråga vilken ersättning jag får, utan istället YES. Sedan skulle jag någonstans tre månader senare fundera på, fan var det någon ersättning i den här matchen. Det är inte det som triggar en. För mig är det att jag tycker det är kul att döma, jag tycker det är superroligt. Det är passionen för fotboll som gör att jag håller på. Många säger till mig att, ”fan du visar verkligen att du tycker om fotboll. Du behöver inte göra det för pengar. Du kan välja vilket jobb som helst och så väljer du det svåraste och mest otacksamma”, och det kan ju ligga något i det.
Det enda Jonas Eriksson saknar är en stor final. Många trodde han skulle få den i VM i Brasilien, men så blev inte fallet, och i Champions League har han varit nära. Blir EM i Frankrike i stället Jonas Eriksson stora möjlighet?
– Det är klart det är finalen som den tävlingsmänniska jag är. Man vill alltid nå så långt som möjligt. Men i förra EM gjorde jag två matcher i gruppspelet men fick ingen match i slutspelet. Så det första målet är att göra en slutspelsmatch. EM är nu en mycket större turnering, fler matcher och så vidare. Fram till dess är det Champions League. Jag dömde en semifinal 2014, och en semifinal 2015, så det är klart att det ligger en dröm för mig och mina kollegor att nå finalen. Men dit är det så många matcher, så många beslut, så mycket politik, men drömmar ska man ha. Om man inte har drömmar så är det svårt att nå dom.
Robert Johansson / FOTO: Bildbyrån
