Det är med stilla förundran som vi kan följa debatten om elitsatsningar för barn inom idrott. Märklig nog är det som vanligt fotbollen som hamnar i skottgluggen. Kunskapsnivån på debattörer och politiker som uttalar i frågan är många gånger mycket låg och det saknas ofta insikt och kunskap vad barnidrott innebär och lagidrott i synnerhet.

Några basfakta om fotboll och då svensk klubbfotboll:
Det finns i Sverige 3 300 klubbar och 1 miljon medlemmar
35 % av LOK-stödet dvs var tredje aktivitet är fotboll
det finns ca 400 000 fotbollsspelare 15 år och äldre
dessutom ca 240 000 ungdomsspelare
8 700 fotbollslag vara ca 100 000 i korpen
2,5 miljoner åskådare i Allsvenskan och Superettan

Fotbollen har ett stort antal barn med invandrarbakgrund och att gå på en ungdomsmatch innebär också att även föräldrar med olika bakgrunder möts (även om de inte alltid är överens om domslut och laguttagningar).

Nå, i debatten så finns det kritik mot elitklubbarna för deras elitsatsning. Då måste vi med bakgrund ovan definiera frågeställningarna. Vi måste enas om vad menas med elitsatsning.
Det verkar minst sagt råda förvirring kring detta.

Är det för mycket träning i unga åldrar? Även för de som vill träna mycket?
Är det att inte alla erbjuds likadan utbildning i de större klubbarna? Nivåindelningen?
Är det laguttagningen till matcher?
Är det att elitklubbarna säger åt vissa spelare i åldern 15-17 år att de inte får vara kvar?
Är det att elitklubbarna värvar spelare från mindre klubbar i 15-20 års ålder?
Är det elitpojklägret i 15 års ålder där distriktsförbunden väljer ut 16 till matchlägret i Halmstad varje sommar?

När politiker bestämmer sig för vad som debatteras (och fördömas) och klubbarna ges en rimlig möjlighet att möta argumenten så kanske vi når någonstans.

Några (ytterligare) egna reflektioner på debatten och förhållandena:
Vi måste ta hänsyn i sammanhanget att vi har ett uppdrag att få fram nya Zlatans (som förresten är en typisk akademispelare). Vi har just byggt en ny arena för 3 miljarder och spelare måste fostrats så att vi vill besöka Friends och åka på fotbollssemester i Rio. Folk vill dessutom se allsvenska matcher. Spelare måste därför erbjudas en bra utbildning för yrket fotbollsspelare.

Av all denna gigantiska svenska fotbollskoloss är det endast ett fåtal klubbar som arbetar med en uttalad ”satsning” på spelare 12 och yngre, där satsning egentligen innebär att klubben erbjuder en förhoppningsvis bättre utbildning tidigare i åldrarna. Därför har vi bland annat skapat en certifieringsmodell för att säkerställa kvalitén i SEF-klubbarna. Se tipselit.se

Men inom SEF vill vi försvara den unika svenska modellen där det finns olika vägar att nå elitfotbollen. I alla större fotbollsländer i Europa så är akademispåret egentligen den enda vägen för att bli en professionell spelare.Det ska finnas olika vägar att nå elitfotbollen och inte bara genom deltagande i en Akademi, exempelvis genom att vara kvar i den mindre klubben och tidigt komma med i A-laget. Men det får inte hindra oss från att låta elitklubbarna utvecklar sin verksamhet och erbjuda en god utbildning även för sina yngsta spelare. Akademier är här för att stanna och låt oss istället utveckla akademierna och sprida dem utanför SEF så att fler spelare får närhet till en elitförberedande miljö och ges möjlighet till en yrkes utbildning. Sedan organiserar vi extra träningar för de spelare som tillhör mindre föreningar men som ändå har drömmar om att bli en ny Zlatan.

Problemet vi har just nu är att elitklubbarna inte kan ta hand om alla som vill spela hos dem. Det leder till nivåindelningar som i sig är olyckliga eftersom all forskning visar att vi inte kan veta hur spelaren utvecklas.

Min uppmaning till elitklubbarna i sammanhanget är därför att inte ta emot alla som vill komma till klubben. Kan låta hårt, men jag tror det är bättre att elitklubben arbetar med en grupp per åldersgrupp och uppmanar övriga spelare tillhöra andra klubbar, exempelvis klubbar som finns där spelaren bor. De som då har intresset att utvecklas som spelare går sedan på de extraträningar som jag nämner ovan för att bli ”upptäckt”.

Elitklubbarna med stort antal spelare (se Stockholmsklubbar speciellt) klarar nämligen inte av att erbjuda likvärdig utbildning och därmed menar jag på att det är bättre att de har bara en akademi-verksamhet och därmed garanterar att de spelare som tillhör klubben erbjuds likvärdig utbildning.

Två orsaker till problematiken är alltså att det inte finns tillräckligt med fotbollsplaner och inte tillräckligt med utbildade tränare för att erbjuda alla en likvärdig utbildning.

Jag finner det avslutningsvis märkligt att det finns politiker som har ifrågasätta bidrag till klubbar samtidigt när de inte kan erbjuda tillräckligt med faciliteter. Stockholms FF har deklarerat att det fattas minst 50 konstgräsplaner bara i Stockholms kommun.
Stockholmspolitiker bör kanske börja med att bygga fotbollsplaner och sedan ta upp diskussionen?

Stefan Lundin Sportdirektör SEF
Twitter: @StefanLundin2